Spotnicks

STUDIOUTRUSTNINGAR

Postat 2026/05/26 av Sören Alverfeldt2026/06/07

Bo Hansén, som blev nära vän till Bo Winberg tidigt på 60-talet, har försett mig med dessa beskrivningar av de utrustningar som användes under olika tidsperioder för inspelningar med The Rebels, The Frazers och The Spotnicks med Bo Winberg som tekniker.
Bo Hansén är en expert på ljudteknik och allt som har med inspelningsutrustning att göra. Han har bl.a. arbetat som ljudtekniker såväl vid livespelningar som i studio.
Det var han som hjälpte Bo Winberg med inspelningarna av hans allra sista alster ”My Tribute To Les Paul”.

Bo Hansén, who became a close friend of Bo Winberg in the early 1960s, has provided me with these descriptions of the equipment used during various periods for recordings with The Rebels, The Frazers and The Spotnicks with Bo Winberg as engineer.
Bo Hansén is an expert in sound engineering and everything to do with recording equipment. He has worked as a sound engineer both at live shows and in the studio.
He was the one who helped Bo Winberg with the recordings of his very last creation ”My Tribute To Les Paul”..

INSPELNINGAR MED THE REBELS

1959-60

Erdmanns Grammofonstudio
I källaren under Erdmanns Musikaffär, som låg på Kungsgatan 65 (61-67) i Göteborg, fanns en inspelningsstudio där The Rebels (Bo Starander och Björn Thelin och sedermera även Bo Winberg) brukade hålla till.
Inspelningsutrustningen bestod av en en Lyrec SV2/W25 graverutrustning för 78-varvs stenkakor under 1940- och 50-talet, men som senare under 50 talet kompletterades med Lyrec TR2 ochTR4/AR2 bandspelare samt Neumann U47 kondensator mikrofoner. Det var den utrustningen som användes till The Rebels inspelningar.

Erdmann’s recording studio
In the basement of Erdmanns Music Store, which was located at Kungsgatan 65 (61-67) in Gothenburg, there was a recording studio where The Rebels (Bo Starander and Björn Thelin and later also Bo Winberg) used to be.
The recording equipment consisted of a Lyrec SV2/W25 engraving equipment for 78-rpm vinyl records during the 1940s and 50s, but which was later supplemented in the 50s with Lyrec TR2 and TR4/AR2 tape recorders and Neumann U47 condenser microphones. This was the equipment that was used for The Rebels’ recordings.

INSPELNINGAR MED THE FRAZERS

1960

Replokalen i Gunnar Nilssons plastfabrik på Mölndalsvägen i stadsdelen Almedal i Göteborg
Här gjordes inspelningarna på en Tandbergbandspelare model 6 med ”sound-on-sound” i mono.
Övrig utrustning var en liten hemmabyggd passiv mixer med fyra ingångar och en hemmabyggt ekomaskin samt en Neumann U47 kondensatormikrofon.

The rehearsal room in Gunnar Nilsson’s plastics factory on Mölndalsvägen in the Almedal district of Gothenburg
(Here the recordings were made on a Tandberg tape recorder model 6 with ”sound-on-sound” in mono.
Other equipment was a small home-built passive mixer with four inputs and a home-built echo machine as well as a Neumann U47 condenser microphone.)

INSPELNINGAR MED THE SPOTNICKS

1961

Bo Winbergs bostad och studio på Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) i Göteborg
Troligen ungefär samma utrustning som i plastfabriken, det vill säga en Tandbergbandspelare model 6, en hemmabyggd passiv mixer, en hemmabyggd ekomaskin samt en Neumann U47 kondensatormikrofon.

Bo Winberg’s home and studio at Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) in Gothenburg
(Probably about the same equipment as in the plastics factory, that is a Tandberg model 6 tape recorder, a home-built passive mixer, a home-built echo machine and a Neumann U47 condenser microphone.)

1962

Roland Ferneborgs bostad (i jungfrukammaren) på Persikogatan 74 i Vällingby
Inspelningen förmodligen gjord på en Tandbergbandspelare model 6 med ”sound-on-sound” i mono genom Bo’s hemmabyggda förförstärkare med inbyggd ekomaskin.

Roland Ferneborg’s residence (in the maiden’s chamber) at Persikogatan 74 in Vällingby
(The recording was probably made on a Tandberg Tape Recorder model 6 with ”sound-on-sound” in mono through Bo’s home-built preamplifier with built-in echo machine.)

1962-63

Bo Winbergs bostad och studio på Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) i Göteborg
Bandspelare kan ha varit två Tandberg model 6 och model 62/64 för att kunna göra ”sound-on-sound” mellan två bandspelare, och senare även en Revox F36 bandspelare.
Nu användes också Bo’s hemmabyggda förförstärkare med inbyggd ekomaskin (samma som han använde på liveuppträdanden).
Mikrofonerna var Neumann U47 samt Shure 545.

Bo Winberg’s home and studio at Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) in Gothenburg
(Tape recorders may have been two Tandberg model 6 and model 62/64 to be able to do ”sound-on-sound” between two tape recorders, and later also a Revox F36 tape recorder.
Now Bo’s home-built preamplifier with built-in echo machine was also used (the same one he used on live performances).
The microphones were Neumann U47 and Shure 545.)

1964-66

Bo Winbergs bostad och studio på Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) i Göteborg
En ny förförstärkare med externt Echolette S NG51 ekomaskin, och något senare en nyare mer professionell bandspelare Teac R310. För övrigt ungefär samma utrustning som tidigare.

Bo Winberg’s home and studio at Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) in Gothenburg
(A new preamplifier with external Echolette S NG51 echo machine, and somewhat later a newer more professional tape recorder Teac R310. Otherwise, about the same equipment as before.)

1967-68

Bo Winbergs bostad och studio på Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) i Göteborg
En hemmabyggd 6-kanals bandspelare för 1-tums band, byggd på Lyrec TR4 bandtransport tillsammans med tre stycken Teac R310 förstärkarenheter i stereo.
Dessutom Bo Winbergs 3:e hemmabyggda förförstärkare (det smala utförandet) samt diverse inspelningsapparater och ekokammare.
Nu också två Neumann U47 och AKG C60 kondensatormikrofoner.
Studion ligger på 2:a våningen men kontrollrummet är belägen i Bos bostadsrum i 1:a våningen.

Bo Winberg’s home and studio at Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) in Gothenburg
(A home-built 6-channel tape recorder for 1-inch tape, built on a Lyrec TR4 tape transport together with three Teac R310 amplifier units in stereo.
Also Bo Winberg’s 3rd home-built preamplifier (the slim version) and various recording devices and echo chambers.
Now also two Neumann U47 and AKG C60 condenser microphones.
The studio is on the 2nd floor but the control room is located in Bo’s room on the 1st floor.)

1969-75

Bo Winbergs bostad och studio på Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) i Göteborg
Kontrollrummet är nu flyttat till 2:a våningen med ett större hemmabyggt mixerbord och en Lyrec TR50-4, 4 kanals bandspelare med 1/2-tums band samt två Teac R-310 1/4-tums bandspelare som master.
En kompressor typ Urei LA4 samt diverse hemmabyggda apparater inklusive monitorhögtalare med Altec horn och förbättrad ekokammare.

Bo Winberg’s home and studio at Kopparslagaregatan 12 (Hjulmakaregatan 35) in Gothenburg
(The control room has now been moved to the 2nd floor with a larger home-built mixing desk and a Lyrec TR50-4, 4-channel tape recorder with 1/2-inch tape and two Teac R-310 1/4-inch tape recorders as masters. A compressor type Urei LA4 and various home-built devices including monitor speakers with Altec horns and improved echo chamber.)

1977-85

Bo Winbergs bostad med Studio Gräsrännan på Resliden 1A i Billdal
Bo Winbergs nybyggda studio utrustad med Soundcraft Series-3 mixerbord Lyrec 532, 16-kanals bandspelare för 2-tums band samt en 1/4-tums masterbandspelare Studer A80.
JBL 4311 monitorhögtalare, EMT 140S plåteko samt en del effektapparater och fler mikrofoner inkluderat Neumann U47 kondensatormikrofoner.

Bo Winberg’s residence with Studio Gräsrännan at Resliden 1A in Billdal
(Bo Winberg’s newly built studio equipped with Soundcraft Series-3 mixing console Lyrec 532, 16-channel tape recorder for 2-inch tape and a 1/4-inch master tape recorder Studer A80.
JBL 4311 monitor speakers, EMT 140S plate echo and some effects devices and several microphones including Neumann U47 condenser microphones.)


Lyrec SV2	Lyrec TR4

Tandberg model 6	Tandberg model 62

Tandberg model 64	Lyrec AR2

Echolette S NG41	Echolette NG41

RECORDING LOCATIONS

Postat 2026/03/30 av Sören Alverfeldt2026/05/14

I have tried to identify the studios and other recording locations that The Spotnicks have used since the time with The Rebels to Bo Winberg’s very last work My Tribute To Les Paul and also document which songs were recorded where and here is the result of my research.

It turned out to be a little more difficult than I had hoped because there is several contradictory information in circulation in different contexts, especially when it comes to recordings during the period 1962 – 64, and I have had to make some of my own assumptions as to what is most likely.

This applies, for example, to what the group recorded at Levy’s Sound Studios in London (for Oriole Records) in October 1962. There is information that they recorded 10 songs for the album In London but also that there were 18 in total.
I have decided to register 17 recorded songs at that session, but I have to make a reservation about that. If there are fewer than 17 the alternative recording location is Europafilm’s Studios in Mariehäll in Stockholm, but I do not know which songs it would be in that case.

Other information that appears is that the recordings for the album In Spain took place in Gothenburg, but the truth is that it was recorded in Europafilm’s Studios, which also applies to In Stockholm and parts of In Berlin.

The record company Karusell did not have its own studio so their recordings were mostly made in Europafilm’s Studios. Bo Winberg did not have equipment to make stereo recordings until 1965, and before that, mono recordings were the norm.

However, there are a number of mono recordings from the years 1961 to 1964 that were converted to stereo afterwards, so called ”electronic stereo”. This applies, for example, to Orange Blossom Special and The Rocket Man which are available in such stereo versions on In London but also for a few other songs.

Lars Åkerström’s book about The Spotnicks mentions that Bo Winberg and Göran ”Sam” Samuelsson together formed the studio Maulen Records in 1966, but since I do not know what was possibly recorded there, I have omitted it from my documentation for the time being.

Link to details (pdf-file)

INSPELNINGSPLATSER

Postat 2026/03/30 av Sören Alverfeldt2026/05/14

Jag har försökt att identifiera de studior och andra inspelningsplatser som The Spotnicks har använt sig av ända från tiden med The Rebels till Bo Winbergs allra sista alster My Tribute To Les Paul och dessutom dokumentera vilka låtar som är inspelade var och här är resultatet av mina efterforskningar.

Det visade sig vara lite svårare än vad jag hade hoppats på eftersom det finns flera motsägande uppgifter i omlopp i olika sammanhang, i synnerhet när det gäller inspelningar under perioden 1962 – 64, och här har jag fått göra en del egna antaganden för vad som är mest sannolikt.

Det gäller t.ex. vad gruppen spelade in i Levy’s Sound Studios i London (för Oriole Records) i oktober 1962. Här finns uppgifter om att man spelade in 10 låtar för albumet In London men också att de var 18 st till antalet.

Jag har fastnat för att det kan ha rört sig om 17 st låtar men det är alltså en osäker uppgift som jag måste reservera mig för. Om det är färre så är den alternativa inspelningsplatsen Europafilms Ateljéer i Mariehäll i Stockholm men jag vet alltså inte vilka låtar som det skulle röra sig om i så fall.

Andra uppgifter som figurerar är att inspelningen för albumet In Spain skedde i Göteborg men rätt är att det spelades in i Europafilms Ateljéer vilket även gäller för In Stockholm och delar av In Berlin.

Skivbolaget Karusell hade ingen egen studio utan deras inspelningar skedde för det mesta i Europafilms Ateljéer. Bo Winberg hade inte utrustning för att göra stereoinspelningar förrän 1965 och innan dess var det alltså monoinspelningar som gällde.

Det finns dock ett antal monoinspelningar från åren 1961 till 1964 som är konverterade till stereo i efterhand. Det gäller t.ex. Orange Blossom Special och The Rocket Man som på In London finns i sådana stereoversioner.

I Lars Åkerströms Spotnicksbok nämns att Bo Winberg och Göran ”Sam” Samuelsson tillsammans bildade studion Maulen Records 1966 men eftersom jag inte vet vad som eventuellt spelades in där har jag tillsvidare utelämnat den i min dokumentation.

Länk till pdf-fil

The Spotnicks live på den japanska TV-kanalen Electric Guitar Battle, februari eller mars 1966

Postat 2025/10/02 av Sören Alverfeldt2025/10/02

Det finns en sällsynt vinylskiva gjord av en av medlemmarna i bandet The Spotnicks som innehåller en unik inspelning från en populär japansk musik-TV-kanal med The Spotnicks.
Här kan man lyssna till avsnittet där The Spotnicks medverkar med låten Karelia.

Hela programmet kan ses på YouTube på den här länken: Länk till YouTube

2024 The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) – Live at Lorensbergsteatern

Postat 2025/08/04 av Sören Alverfeldt2025/08/05

* Introduktion The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:27
Amapola The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:53
The Old Spinning Wheel The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:53
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:31
Moonshot The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:53
Karelia The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:41
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:40
Hey Good Looking The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:26
Hang On The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:16
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:33
The Spotnicks Theme The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:27
The Rocket Man The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:59
Last Date The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:22
Midnight Special The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:25
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:39
If You Could Read My Mind The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:58
Havah Nagila The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:32
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:24
One Has My Name The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:55
Orange Blossom Special The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:51
Wake Me Up The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 4:11
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:17
Papa Oom Mow Mow The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:35
Cotton Eye Joe The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:08
Just Listen To My Heart The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:28
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:14
Blue Blue Day The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:02
* Björn Fryklund The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:27
Trumsolo (Ove Johansson) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:22
Trumsolo (Derek Skinner) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:34
Trumsolo (Jimmie Nicol) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:40
Trumsolo (Tommy Tausis) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:46
Trumsolo (Björn Fryklund) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:29
Diamonds The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:48
* Presentation av bandet The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:47
Diamonds (forts) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:18
* Stefan Ericsson The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:43
Apache The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:02
* Björn Fryklund The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:06
Jambalaya The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:08
Rock Medley (Don't Be Cruel, Rock Around The Clock, Great Balls Of Fire, Wake Up Little Susie) The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:10
* Björn Fryklund The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 0:09
Spanish Gypsy Dance The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 1:24
Moondust The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 2:28
Colours The Spotnicks (Legacy by PapaÓ) 3:42

2024 The Spotnicks – Live In Japan -98

Postat 2025/08/04 av Sören Alverfeldt2025/08/04

JL Records JL CD 2041 – CD
The Spotnicks – Live In Japan -98

2023 gav Triola ut CD’n The Spotnicks – Live In Japan -98 i en begränsad upplaga om 300 ex.

Ett år senare gavs en CD ut med i stort sett samma innehåll (en låt mindre) ut på JL Records.
Liveinspelningen är gjord på Club Citta i Kawasaki den 11 oktober 1998 under gruppens femte turné i Japan.

In 2023, Triola released the CD The Spotnicks – Live In Japan -98 in a limited edition of 300 copies.

Now, a year later, a CD with largely the same content (one song less) is released on JL Records.
The live recording was made at Club Citta in Kawasaki on October 11, 1998 during the group’s fifth tour in Japan.

1. Ghostriders In The Sky (intro: Also Sprach Zarathustra)
2. Time Is Tight (with presentation of band members)
3. Hey Good Looking
4. Memory Of Summer
5. Lonesome Me
6. Just Listen To My Heart
7. Roaddust and Tumble Weeds
8. Sleep Walk
9. Moonshot
10. Spanish Gypsy Dance
11. Manchurian Beat (with dedication to Tadashi Hino and wife)
12. Last Space Train
13. Diamonds
14. Last Date
15. Country Boy
16. Look Up To The Evening Star
17. Hang on
18. Jambalaya
19. Havah Nagila
20. The Old Spinning Wheel
21. Pony Express (drum solo intro)
22. Amapola
23. Orange Blossom Special
24. Karelia

Bo Winberg (lead), Bob Lander (vocals & rhythm), Ralph Nilsson (2nd lead & rhythm), Stefan Ericsson (vocals & bass), Björn Fryklund (drums)

LÄNKAR — LINKS

Postat 2024/12/29 av Sören Alverfeldt2025/08/17

THE SPOTNICKS LEGACY SPELAR I HULTSFRED DEN 26 APRIL 2025

Postat 2024/12/19 av Sören Alverfeldt2025/03/01

The Spotnicks Legacy spelar på Hotell Hulingen i Hultsfred den 26 april 2025.

Svenskt Rockarkiv anordnar en utställning av insamlade Spotnicksobjekt våren 2025.
Utställningen kommer att ha sin premiär i samband med konserten.

Läs mer om evenemanget och platsbokning här!

2014-11-02 The Final Tour 2014 – Vara

Postat 2024/12/17 av Sören Alverfeldt2024/12/17

The Spotnicks – ’The Final Tour’
on November 2 at ’Vara Konserthus’

1. Ghostriders In The Sky
2. My Bonny
3. If You Could Read My Mind
4. Jessica
5. Liza Jane
6. Caravan
7. Three Little Words
8. Hello Mary Lou
9. Hot Toddy
10.Sleep Walk
11.Guitar Boogie
12.Last Date
13.Midnight Special
14.Orange Blossom Special
15.Amapola
16.Hey Good Looking

Bo Winberg (lead), Bob Lander (vocals & rhythm), Kenth Brännlund (vocals & 2nd lead), Göran Sanfridsson (bass), Stephan Möller (drums)

2014-03-28 The Final Tour 2014 – Borås

Postat 2024/12/17 av Sören Alverfeldt2024/12/17

The Spotnicks – ’The Final Tour’
on March 28 at ’Sagabiografen’ Borås

1. Telstar
2. Happy Guitar
3. Hey Good Looking
4. Jessica
5. If You Could Read My Mind
6. My Bonny
7. Caravan
8. Three Little Words
9. Hello Mary Lou
10. Hot Toddy
11. Sleep Walk
12. Pick A Bale Of Cotton
13. Guitar Boogie
14. The Spotnicks Theme
15. Locomotion
16. Midnight Special
17. Moliendo Café
18. Johnny Guitar
19. Last date
20. Cado Queen
21. Pony Express
22. Drum Solo
23. Ghostriders In The Sky
24. Havah Nagila
25. Don’t Tell Me Your Troubles
26. Jitterbug Boogie
27. The Other Side Of The Moon
28. Orange Blossom Special
29. Amapola

Bo Winberg (lead), Bob Lander (vocals & rhythm), Kenth Brännlund (vocals & 2nd lead), Göran Sanfridsson (bass), Stephan Möller (drums)

#45b The Spotnicks – Live In Japan -98 – 2024

Postat 2024/11/02 av Sören Alverfeldt2025/08/04

JL Records JL CD 2041 – CD
The Spotnicks – Live In Japan -98

2023 gav Triola ut CD’n The Spotnicks – Live In Japan -98 i en begränsad upplaga om 300 ex.

In 2023, Triola released the CD The Spotnicks – Live In Japan -98 in a limited edition of 300 copies.

2024-10-27 THE SPOTNICKS på LORENSBERGSTEATERN, GÖTEBORG

Postat 2024/10/29 av Sören Alverfeldt2025/01/08

Go to English version

En fullsatt Lorensbergsteater bjöds på en mycket väl genomförd konsert som väckte många fina minnen.
Under dryga två timmar framfördes många välkända låtar ur The Spotnicks repertoar. Dessutom fick publiken till sig några riktiga överraskningar.

Läs Lasse Kjellins betraktelse om föreställningen:

På scenen: The Spotnicks

Fullspikad salong. Salen har 797 platser.
Hög medelålder och höga förväntningar hos publiken.

Ljudmixen var suverän. En mycket bra ljudbild.
Det var fin separation mellan röster och instrument.
Trummorna var perfekt uppmickade (det gläder en gammal trummis).

Hur var då showen?

Introduktionen ville föra publiken till tidigt -60 tal. Dåtidens liv, politik och musik.
Lite rörigt i mitt tycke, men ok.

Så kom introt till Amapola och allt föll på plats.

Stefan skötte ett klädsamt mellansnack, det var sött och salt utan större utsvävningar.

Låt efter låt rullades upp och framfördes på ett stilsäkert sätt.

Att fylla Bo Winbergs kostym är inte någon enkel match. Det vet alla som spelar gitarr.
Lennart gör det med den äran.

Hela bandet är väldigt tight. Bas och trummor styr upp helheten så det svänger fint.

Ove och Arne backar upp sologitarren väldigt bra.
Emellanåt sticker Ove in läckra fills i Lennarts solospel.

När Ove tar över solospelet, bränner det till i låtarna. Det kompletterar det traditionella Spotnicks-soundet på ett sätt som jag gillar skarpt.

Björn Fryklund bakom trummorna är makalöst bra.
Hans hommage till de fyra första trummisarna Ove Johansson, Derek Skinner, Jimmie Nicols och Tommy Tausis var suveränt.

Sångnumren framfördes med tajta och starka röster med fin stämsång. Snyggt.

En finstämd hyllning till våra bortgångna idoler framfördes och publiken saluterade med varma applåder för varje namn som nämndes.

Även Tim Berling AVICII hyllades, detta med en cover av hans komposition Wake me up.
Mycket bra framfört av bandet och sjunget av Ove.

Så till kvällens stora överraskning.
In på scenen kallas Jesper och Joacim Starander, Bobs söner.

Äpplet faller som bekant inte så långt från trädet.
De här grabbarna kan sina saker.
Tillsammans med bandet framförde de några låtar till publikens stora glädje.

Det här var en väl repeterad och genomförd show.
Låtvalet speglade The Spotnicks karriär på ett bra sätt.
Bandet ryggade inte för att framföra en ABBA-låt, eller för den delen även en fet ZZ Top-låt.

Allt väldigt bra utfört och med kärlek till våra gamla idoler.

Lasse Kjellin

The Spotnicks

Bild 1 av 12

Konsertens innehåll:

Set 1	Set 2
Amapola	Papa Oom Mow Mow
The Old Spinning Wheel	Cotton Eye Joe
Moonshot	Just Listen To My Heart
Karelia	Blue Blue Day
Hey Good Lookin’	Trumsolon (Drum solos)
The Spotnicks Theme	Diamonds
The Rocket Man	Apache
Last Date	Jambalaya
Midnight Special	Rock-medley: Don’t Be Cruel, Rock Around The Clock, Great Balls Of Fire, Wake Up Little Susie
If You Could Read My Mind	Spanish Gypsy Dance
Havah Nagila	Thank You For The Music
One Has My Name	Johnny Guitar
Orange Blossom Special	Ghostriders In The Sky
Wake Me Up	Moondust
	Colours
	My Bonnie
	Gimmie All Your Lovin’
	Amapola

SVENSKT ROCKARKIV

Postat 2024/10/16 av Sören Alverfeldt2025/02/04

Svenskt Rockarkiv har på sin hemsida och på Facebook publicerat följande nyhet den 15 oktober 2024:

Vid Svenskt Rockarkivs senaste styrelsemöte valdes Sören Alverfeldt in som hedersmedlem i arkivet.
Sören har genom sitt vida nätverk och kunnande kring gruppen The Spotnicks hjälpt till att bevara stora mängder material från gruppens karriär.
Styrelsen vill med detta rikta ett stort tack till Sören för hans insatser i bevarandet av den svenska populärmusikhistorien.
På bilden ser vi Sören med några av de tusentals donationer som kommit in till arkivet. En glittrig scenkostym samt en japansk guldskiva.

Den här utmärkelsen var absolut inget som jag hade förväntat mig eller ens drömt om. Det kom som en total överraskning och givetvis känner jag mig mycket hedrad.
Först och främst är jag stolt över att vårt arbete har gjort ett så stort intryck i Svenskt Rockarkivs organisation att det tar sig uttryck ut i denna utmärkelse. Det här är ju inte bara min förtjänst utan även Börje Noréns. Han ska också ta åt sig av äran och det vet jag att han gör.
Jag vill rikta ett stort tack till alla er som har donerat många intressanta föremål för att ”Bevara The Spotnicks för framtiden” som Börje och jag startade hösten 2020 i samarbete med Svenskt Rockarkiv!

Sören Alverfeldt

THE SWEDISH ROCK ARCHIVE

The Swedish Rock Archive has published the following news on its website and Facebook on October 15, 2024:

At the Swedish Rock Archive’s last board meeting, Sören Alverfeldt was elected as an honorary member of the archive.
Through his wide network and knowledge of the group The Spotnicks, Sören has helped preserve large amounts of material from the group’s career.
The board would like to express a big thank you to Sören for his efforts in the preservation of Swedish popular music history.
In the picture, we see Sören with some of the thousands of donations that have come into the archive. A glittering stage costume and a Japanese gold record.

This award was absolutely nothing that I had expected or even dreamed of. It came as a total surprise and of course I am very honoured.
First of all, I am proud that our work has made such a big impression on the Swedish Rock Archive’s organization that it is expressed in this award. This is not only my merit but also Börje Norén’s. He will also take the credit and I know he will.
I want to say a big thanks to all of you who have donated many interesting items to ”Preserve The Spotnicks for the future” which Börje and I started in the fall of 2020 in collaboration with the Swedish Rock Archive!

Sören Alverfeldt

Piratkopiering (Piracy)

Postat 2024/10/08 av Sören Alverfeldt2024/10/08

Piratkopiering, det vill säga kopiering av material som finns utgivet kommersiellt, ej att förväxla Bootlegs som är musikinspelningar som ej är officiella (livekonserter, filmer etc). Båda formerna är olagliga, eftersom de inkräktar på upphovsrätten och som distribueras för ekonomisk vinning av någon annan än upphovsmannen eller dennes representanter (vanligtvis artisten respektive skivbolaget).

I The Spotnicks fall finns det några exempel på piratkopior från länder som Ryssland och Brasilien. Dessutom kan man anta att inte heller flexiskivorna som är utgivna i Polen och forna Sovjetunionen är officiella utgåvor.

Det kan tyckas vara fel att ha med dessa olagliga piratkopior i en diskografi men eftersom de visar att The Spotnicks även gjort avtryck i dessa länder så känns det ändå motiverat.

Länk till lista (pdf-fil)
Länk till detaljer (pdf-fil)

Länk till Flexiskivor

Piracy, i.e. copying of material that has been published commercially, not to be confused with Bootlegs, which are music recordings that are not official (live concerts, films, etc.). Both forms are illegal, as they infringe copyright and are distributed for financial gain by someone other than the creator or their representatives (usually the artist or record label).

In The Spotnicks’ case, there are some examples of pirated copies from countries like Russia and Brazil. In addition, it can be assumed that the flexi discs issued in Poland and the former Soviet Union are not official releases either.

It may seem wrong to include these illegal pirated copies in a discography, but since they show that The Spotnicks also made an impression in these countries, it still feels justified.

Link to list (pdf file)
Link to details (pdf file)

Link to Flexi discs

Flexiskivor (Flexidiscs)

Postat 2024/10/04 av Sören Alverfeldt2024/10/04

En flexiskiva är ett slags vinylskiva tillverkad i plast och som är tunnare än en vanlig skiva, vanligtvis inte tjockare än ett pappersark. Skivorna bryts visserligen inte sönder så lätt men är i övrigt inte lika hållbara som vanliga vinylskivor på grund av sin tjocklek.

I dåvarande Sovjetunionen fanns inte de vanliga vinylskivorna att tillgå. Där var det endast flexiskivor som gällde och 1966 blev det möjligt att spela upp och lyssna på några Spotnicksskivor av den typen. Det var ett antal varianter i olika färger och former som totalt innehöll nio Spotnickslåtar. Skivorna var ensidigt graverade med endast en låt per skiva. Skivomslagen hade i det flesta fall tecknade, tidstypiska militära motiv. Låtarna som återfinns på dessa skivor är Recado, Big Jump, I’ll remember you, Busted, Mood of Asia, Happy Guitar, Green Eyes, Amapola och Space Walk.

Några år tidigare hade man i Polen givit ut flexiskivor i form av vykort eller brev. Skivorna innehöll en eller två låtar och i The Spotnicks fall är det Amapola, Havah Nagila, The Old Spinning Wheel, The Rocket Man och Johnny Guitar.
Det finns även en dubbelsidig polsk skiva som delas med en annan artist där The Spotnicks bidrag är Amapola som här dock har fått namnet Annapola. På en annan skiva är orkestern namngiven som The Sportnicks så det förekommer alltså en del felstavningar.

Om de här flexiskivorna är piratkopior eller officiella utgåvor är inte känt men det lutar nog åt det förstnämnda.

Länk till lista (pdf-fil)
Länk till detaljer (pdf-fil)

Även i Japan finns en del utgivna flexiskivor med The Spotnicks men det är svårt att identifiera skivmärke, årtal, innehåll och andra fakta och därför är de tillsvidare undantagna från den här redovisningen.

A flexi disc is a type of vinyl disc made of plastic and which is thinner than a regular vinyl record, usually no thicker than a sheet of paper. Although the records do not break so easily, they are otherwise not as durable as the vinyl discs due to their thickness.

In the former Soviet Union, the usual vinyl records were not available. There, only flexi discs applied, and in 1966 it became possible to play and listen to some Spotnick records of that type. There were a number of variants in different colors and shapes that contained a total of nine Spotnicks songs. The discs were single-sided engraved with only one song each. The album covers in most cases had cartoon, period-typical military motifs. The songs found on these flexi discs are Recado, Big Jump, I’ll remember you, Busted, Mood of Asia, Happy Guitar, Green Eyes, Amapola and Space Walk.

A few years earlier, flexi discs had been issued in Poland in the form of a letter or postcards. The records contained one or two songs and in The Spotnicks’ case it is Amapola, Havah Nagila, The Old Spinning Wheel, The Rocket Man and Johnny Guitar.
There is also a double-sided Polish disc that is shared with another artist where The Spotnicks contribution is Amapola, but here it has been named Annapola. On another record the orchestra is named The Sportnicks so there are some misspellings.

Whether these flexi discs are pirated copies or official releases is not known, but it probably leans towards the former.

Link to list (pdf-file)
Link to details (pdf-file)

Also in Japan there are some released flexi discs with The Spotnicks but it is difficult to identify the label, year, content and other facts and therefore they are for the time being excluded from this report.

EJ TILL FÖRSÄLJNING

Postat 2024/09/27 av Sören Alverfeldt2025/03/27

Det finns en mängd skivor med The Spotnicks som inte var till salu på den officiella marknaden. Ofta kallas dessa skivor för ”Promos” men det betyder inte alltid att de var avsedda för ”Promotion”, det vill säga marknadsföring av kommande utgåvor.

Det kan i stället vara provpressningar för tester eller för att bollas mellan skivbolagets olika avdelningar för granskning, kontroll och inhämtning av synpunkter eller för att arkiveras.

Det finns flera exempel på skivor avsedda för marknadsföring som oftast delades ut gratis för uppspelning på olika radiostationer men det finns även exempel på skivor som skulle spelas i Jukeboxar på caféer, barer etc.
Tyska Polydor gav ut en del så kallade Informationsskivor i syfte att informera branschen om aktuella utgivningar.
Några företag och radiostationer gjorde egna produktioner som delades ut gratis till kunder respektive lyssnare.

Det finns alltså många olika varianter av ”Promos” och för The Spotnicks del är det provskivorna som dominerar men alla typer finns representerade.

För samlare är den här typen av skivor mycket attraktiva eftersom de är sällsynta då upplagorna är förhållandevis små.

I den här redovisningen ingår även de skivor som medlemmarna gjorde åt sig själva och som alltså inte heller var till salu på marknaden. Det är dels de två stenkakorna från 1959 och 1960 med The Rebels, dels den s.k. ”Gröna Lund-skivan” från 1965.

Här är länkar till några olika förteckningar:

FÖRTECKNING, SORTERAD PÅ LÄNDER

FÖRTECKNING, SORTERAD PÅ SKIVBOLAG

LAND FÖR LAND (Country by country)
Bilder och andra detaljer (Pictures and other details):
AUSTRALIEN (Australia)	BELGIEN (Belgium)
FRANKRIKE (France)	GREKLAND (Greece)
ITALIEN (Italy)	JAPAN
MEXIKO (Mexico)	PERU
SPANIEN (Spain)	STORBRITANNIEN (Great Britain)
SVERIGE (Sweden)	TYSKLAND (Germany)
USA	ÖSTERRIKE (Austria)

NOT FOR SALE

Postat 2024/09/27 av Sören Alverfeldt2024/12/21

There are a number of records with The Spotnicks that were not for sale on the official market. Often these records are called ”Promos” but this does not always mean that they were intended for ”Promotion” of upcoming releases.

Instead, it may be sample pressings for tests or to be circulated between the record company’s various departments for review, control and gathering of opinions or to be archived.

There are several examples of records intended for marketing that were mostly given out for free for playing on various radio stations, but there are also examples of records that would be played in jukeboxes in cafeterias, bars etc.
German Polydor issued a number of so-called Information Records with the purpose of informing the bransch about current releases.
Some companies and radio stations made their own productions for advertising purposes were distributed free of charge to customers and listeners.

There are thus many different variants of ”Promos” and for The Spotnicks it’s the Test samples that dominates but all types are represented.

For collectors, this type of advance made records are very attractive because they are rare due to relatively small editions.

This report also includes the records that the members made for own use and therefore were not for sale on the market either. There are the two records from 1959 and 1960 with The Rebels plus the so-called The ”Gröna Lund record” from 1965.

Here are links to some different lists:

LIST, SORTED BY COUNTRY

LIST, SORTED BY RECORD COMPANY

LAND FÖR LAND (Country by country)
Bilder och andra detaljer (Pictures and other details):
AUSTRALIEN (Australia)	BELGIEN (Belgium)
FRANKRIKE (France)	GREKLAND (Greece)
ITALIEN (Italy)	JAPAN
MEXIKO (Mexico)	PERU
SPANIEN (Spain)	STORBRITANNIEN (Great Britain)
SVERIGE (Sweden)	TYSKLAND (Germany)
USA	ÖSTERRIKE (Austria)

LAND FÖR LAND (Country by country):
ARGENTINA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
AUSTRALIEN (Australia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
BELGIEN (Belgium):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
BRASILIEN (Brazil):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
CHILE:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
COLUMBIA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
COSTA RICA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
DANMARK (Denmark):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FILIPINERNA (Philippines):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FINLAND:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FRANKRIKE (France):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
GREKLAND (Greece):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
HONG KONG:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
INDIEN (India):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
INDONESIEN (Indonesia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
IRAN:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ITALIEN (Italy):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
JAPAN:
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*FLEXIDISKAR, bilder och andra detaljer (Flexidiscs, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
KANADA (Canada):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
KROATIEN (Croatia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
MALAYSIA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
MEXIKO (Mexico):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
NEDERLÄNDERNA (Netherlands):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
NORGE (Norway):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
NYA ZEELAND (New Zeeland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
PERU:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
POLEN (Poland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
PORTUGAL:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
RYSSLAND (Russia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SAUDIARABIEN (Saudiarabia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SCHWEIZ (Switzerland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SINGAPORE:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SOVJET (Soviet Union):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SPANIEN (Spain):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
STORBRITANNIEN (Great Britain):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
SVERIGE (Sweden):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
SYD-AFRIKA (South Africa):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SYD-KOREA (South Korea):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SYD-RHODESIA (Southern Rhodesia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TAIWAN:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
THAILAND:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TURKIET (Turkey):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TYSKLAND (Germany):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
UNGERN (Hungary):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
USA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
VENEZUELA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ÖSTERRIKE (Austria):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ÖSTTYSKLAND (East Germany)
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*

LAND FÖR LAND (Country by country):
ARGENTINA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
AUSTRALIEN (Australia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
BELGIEN (Belgium):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
BRASILIEN (Brazil):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
CHILE:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
COLUMBIA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
COSTA RICA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
DANMARK (Denmark):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FILIPINERNA (Philippines):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FINLAND:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
FRANKRIKE (France):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
GREKLAND (Greece):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
HONG KONG:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
INDIEN (India):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
INDONESIEN (Indonesia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
IRAN:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ITALIEN (Italy):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
JAPAN:
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*FLEXIDISKAR, bilder och andra detaljer (Flexidiscs, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
KANADA (Canada):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
KROATIEN (Croatia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
MALAYSIA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
MEXIKO (Mexico):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
NEDERLÄNDERNA (Netherlands):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
NORGE (Norway):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
NYA ZEELAND (New Zeeland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
PERU:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
POLEN (Poland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
PORTUGAL:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
RYSSLAND (Russia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SAUDIARABIEN (Saudiarabia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SCHWEIZ (Switzerland):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SINGAPORE:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SOVJET (Soviet Union):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SPANIEN (Spain):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
STORBRITANNIEN (Great Britain):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
SVERIGE (Sweden):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
SYD-AFRIKA (South Africa):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SYD-KOREA (South Korea):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
SYD-RHODESIA (Southern Rhodesia):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TAIWAN:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
THAILAND:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TURKIET (Turkey):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
TYSKLAND (Germany):
*Förteckning (List)*	*Singlar. bilder och andra detaljer (Singles, pictures and other details)*
	*EP-skivor. bilder och andra detaljer (EPs, pictures and other details)*
	*LP-skivor. bilder och andra detaljer (LPs, pictures and other details)*
	*CD-skivor. bilder och andra detaljer (CDs, pictures and other details)*
	*BAND. bilder och andra detaljer (Tapes, pictures and other details)*
	*Utgåvor som delas med andra (Editions, shared with others)*
UNGERN (Hungary):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
USA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
VENEZUELA:
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ÖSTERRIKE (Austria):
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*
ÖSTTYSKLAND (East Germany)
*Förteckning (List)*	*Bilder och andra detaljer (Pictures and other details)*

THE SPOTNICKS 1962 – 1964

Postat 2024/01/03 av Sören Alverfeldt2026/07/18

Sjöberg Bildbyrå har några riktigt fina fotografier av The Spotnicks i sitt arkiv.

Skrolla ner på sidan och klicka på länken under den bild som du vill titta närmare på.

De första nio fotografierna är tagna den 27 juli 1962.

Den dagen uppträdde The Spotnicks på Jump In på Gröna Lund i Stockholm men det är oklart om fotografierna är därifrån eller någon annan plats i närheten.

Om du känner igen platsen får du gärna lämna en kommentar nedan.

De tre fotografierna längre ner på sidan är tagna när The Spotnicks medverkade i inspelningen av filmen ”Älskling på vift” i juli 1964 och framförde låten ”Please Say Yes”.

Gruppen presenterades i filmen av Hagge Geigert.

Samma sak här. Om du vet var inspelningen ägde rum får du gärna får du gärna lämna en kommentar nedan.

Det nedersta fotot är från inspelningen av TV-programmet ”Los Amigos Del Lunes” i Barcelona den 8 juli 1963.

OBSERVERA: Bilderna är copyrightskyddade och är därför försedda med ett kopieringsskydd (vattenstämpel) som anger att Sjöberg Bildbyrå är ägaren!

Sjöberg Bildbyrå (photo agency) has some really nice photographs of The Spotnicks in its archive.

Scroll down the page and click on the link below the picture you want to take a closer look at.

The first nine photographs were taken on July 27, 1962.

On that day, The Spotnicks performed at Jump In at Gröna Lund amusement park in Stockholm but it is unclear if the photographs are from there or some other location nearby.

If you recognize the location, please leave a comment below.

The three photos further down were taken when The Spotnicks took part in the movie ”Älskling på vift” (Darling on the loose) in July 1964 and performed the song ”Please Say Yes”.

The group was presented in the movie by Hagge Geigert, a Swedish theater director and entertainer.

Same thing here. If you know where the recording took place, please leave a comment below.

The photo at the bottom of the page is from the recording of the TV program ”Los Amigos Del Lunes” in Barcelona on July 8, 1963.

NOTE: The images are copyright protected and are therefore provided with a copy protection (watermark) showing that Sjöberg Bildbyrå is the owner!

THE SPOTNICKS 1962-07-27

Bild/Image #1	Bild/Image #2	Bild/Image #3

Bild/Image #4	Bild/Image #5	Bild/Image #6

Bild/Image #7	Bild/Image #8	Bild/Image #9
THE SPOTNICKS 1964-07

Bild/Image #1	Bild/Image #2	Bild/Image #3
THE SPOTNICKS 1963-07-08

	Bild/Image

Att få fullständiga publiceringsrättigheter är lite för kostsamt för mig. Jag har dock tillåtelse att på detta sätt kostnadsfritt länka till respektive bild.
Skicka en förfrågan till bildbyrån om du vill köpa en eller flera bilder för eget bruk.

Getting full publishing rights is a bit too costly for me. However, I have permission to link to each image in this way free of charge.
Send a request to the photo agency if you want to buy one or more photos for your own use.

2023 The Spotnicks – Live In Japan -98

Postat 2023/09/24 av Sören Alverfeldt2025/08/04

Triola JLCD 74 – CD
The Spotnicks – Live In Japan -98

(Begränsad upplaga, 300 ex- Limited edition, 300 copies)

Det har i oktober 2023 gått över tre år sedan Bo Winberg och Bob Lander lämnade jordelivet och liksom det föregående albumet är även denna original-CD producerad och utgiven postumt.
Liveinspelningen är gjord på Club Citta i Kawasaki den 11 oktober 1998 under gruppens femte turné i Japan.

In October 2023 it has been over three years since Bo Winberg and Bob Lander left the earthly life and like the previous album, this original CD is also produced and released posthumously.
The live recording was made at Club Citta in Kawasaki on October 11, 1998 during the group’s fifth tour in Japan.

1. Ghostriders In The Sky (intro: Also Sprach Zarathustra)
2. Time Is Tight (with presentation of band members)
3. Hey Good Looking
4. Memory Of Summer
5. Lonesome Me
6. Just Listen To My Heart
7. Roaddust and Tumble Weeds
8. Sleep Walk
9. Moonshot
10. Spanish Gypsy Dance
11. Crying In A Storm
12. Manschurian Beat (with dedication to Tadashi Hino and wife)
13. Last Space Train
14. Diamonds
15. Country Boy
16. Last Date
17. Look Up To The Evening Star
18. Hang on
19. Jambalaya
20. Havah Nagila
21. The Old Spinning Wheel
21. Pony Express (drum solo intro)
23. Amapola
24. Orange Blossom Special
25. Karelia

Bo Winberg (lead), Bob Lander (vocals & rhythm), Ralph Nilsson (2nd lead & rhythm), Stefan Ericsson (vocals & bass), Björn Fryklund (drums)

#45a The Spotnicks – Live In Japan -98 – 2023

Postat 2023/09/23 av Sören Alverfeldt2025/08/04

Triola JLCD 74 – CD
The Spotnicks – Live In Japan -98

(Begränsad upplaga, 300 ex- Limited edition, 300 copies)

Det har nu (oktober 2023) gått över tre år sedan Bo Winberg och Bob Lander lämnade jordelivet och liksom det föregående albumet är även denna original-CD producerad och utgiven postumt.
Liveinspelningen är gjord på Club Citta i Kawasaki den 11 oktober 1998 under gruppens femte turné i Japan.

It has now (October 2023) been over three years since Bo Winberg and Bob Lander legat the earthly life and like the previous album, this original CD is also produced and released posthumously.
The live recording was made at Club Citta in Kawasaki on October 11, 1998 during the group’s fifth tour in Japan.

1. Ghostriders In The Sky (intro: Also Sprach Zarathustra)
2. Time Is Tight (with presentation of band members)
3. Hey Good Looking
4. Memory Of Summer
5. Lonesome Me
6. Just Listen To My Heart
7. Roaddust and Tumble Weeds
8. Sleep Walk
9. Moonshot
10. Spanish Gypsy Dance
11. Crying In A Storm
12. Manchurian Beat (with dedication to Tadashi Hino and wife)
13. Last Space Train
14. Diamonds
15. Country Boy
16. Last Date
17. Look Up To The Evening Star
18. Hang on
19. Jambalaya
20. Havah Nagila
21. The Old Spinning Wheel
21. Pony Express (drum solo intro)
23. Amapola
24. Orange Blossom Special
25. Karelia

Bo Winberg (lead), Bob Lander (vocals & rhythm), Ralph Nilsson (2nd lead & rhythm), Stefan Ericsson (vocals & bass), Björn Fryklund (drums)

POP i TOP

Postat 2023/09/12 av Sören Alverfeldt2023/10/10

Är det någon som vet vad det här kan vara?

”Just For Fun” är en engelsk musikalisk komedi från 1963 som producerades av Columbia Pictures.
The Spotnicks medverkar i filmen, presenteras av TV-profilen Olle Björklund och framför låten My Bonny.

Här nedan visas en kopia av en reklamfolder för samma film fast i en dansk (skandinavisk) version.
I reklambladet återfinns flera namngivna personer som inte finns med i det engelska originalet, bland dem några svenska artister som Little Gerhard, Siw Malmkvist och Gunnar Wiklund (felstavat som Wirklund).
Har finns även Jan Höiland från Norge med.
The Spotnicks har fått namnet The Spotfields (!?)
På folderns baksida (sid 8) står att filmens soundtrack är utgivet Nordisk Polyphon men det är oklart om man med det menar originalet eller denna nordiska version.

– Är det någon som vet om denna danska eller skandinaviska version blev verklighet eller var det bara något som stannade på idéstadiet?
(På min fråga har Siw Malmkvist svarat att hon inte har en aning om detta och kan inte förklara varför hennes bild finns med i foldern.)

– Kan det vara så att man har producerat en nordisk version utan vetskap och medgivande av berörda artister?

Det skulle vara intressant om någon har svar på dessa frågor!
Hör i så fall av dig med mejl till webmaster@spotnicks.net

Does anyone know what this could be?

”Just For Fun” is a 1963 English musical comedy film produced by Columbia Pictures.
The Spotnicks appear in the film, are presented by TV profile Olle Björklund and perform the song My Bonny.

Below is a copy of a promotional leaflet for the same film but in a Danish (Scandinavian) version.
In the leaflet there are several named people who are not in the English original, among them some Swedish artists such as Little Gerhard, Siw Malmkvist and Gunnar Wiklund (misspelled as Wirklund).
Here is also included Jan Höiland from Norway.
The Spotnicks have been named The Spotfields (!?)
On the back of the folder (page 8) it says that the film’s soundtrack is published by Nordisk Polyphon, but it is unclear if that means the original or this Nordic version.

– Does anyone know if this Danish or Scandinavian version became a reality or was it just something that stayed in the idea stage?
(To my question, Siw Malmkvist has replied that she has no idea about this and cannot explain why her picture is included in the folder.)

– Could it be that a Nordic version has been produced without the knowledge and consent of the artists concerned?

It would be very interesting if someone has answers to these questions!
If so, please contact us by email to webmaster@spotnicks.net

THE 1983 TV SPECIAL (INTERVIEWS)

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/15

Välj svensk version

In December 1983, Sveriges Television broadcast a one-hour TV special with The Spotnicks (Link to video with the TV-program)

During the preparation of the program, a man named Gösta Hansson did several interviews. They were filmed and then he wrote them down verbatim (!) on a typewriter to then selected which episodes would be included in the program.
Gösta Hansson was also responsible for the program’s script in its entirety.

It is Björn Thelin, Bob Lander, Bo Winberg and Jimmie Nicol who are interviewed and tell their stories.

One can ask why Ove Johansson, Derek Skinner and Peter Winsnes didn’t get some time in the program as well as Magnus Hellsberg and Tommy Tausis and maybe a few more.
In retrospect, it is stated that it was impossible to get the group’s (then) more than 20-year career into 45 minutes (the last quarter of an hour was a concert with the current constellation at the time). It would have required significantly longer program time for that.

Everything that was recorded was not shown in the TV show but has been some well-kept ”secrets” until now.

Here below are transcripts of the original notes and basically nothing has been changed other than corrections of spelling errors and various edits for better readability.

Click on the names under the pictures below if you want to read the respective people’s stories:


Björn Thelin & Bob Lander	Bo Winberg	Bob Lander	Björn Thelin	Jimmie Nicol

A BIG THANK YOU to Lenah Winberg for the donation to the Swedish Rock Archive of both Gösta Hansson’s notes and his TV program script!

I apologize for possible poor English. The translations are made with the help of Google translation.

INTERVIEW WITH JIMMIE NICOL

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/14

GÖSTA:
When were you in The Spotnicks?

JIMMIE:
1965 to 1967.

GÖSTA:
How did you came to The Spotnicks?

JIMMIE:
It was marvellous, I recieved two thelephone calls one day. One to do West Side Story and the other one to come with Spotncis. So I decided to come with Spotnicks.

GÖSTA:
You haven’t changed your mind?

JIMMIE:
No, I had reached as far as I could go as a studio musician in England-and I wanted to get away, I wanted to see the world and Spotnicks offered me that opportunity. And 24 years of age it was time that I started to learn and see how others cultures are and see how other people live and the opportunity Spotnicks gave me was exactly that.

GÖSTA:
What was your first impression of Spotnicks?

JIMMIE:
Unusual…
At that particular time they were riding extremely high in many countries: Japan, Mexico. We went to Hawaii and they were wonderful people. When I first came here: the reception: the smörgårdsbord, the sill, its really wonderful. They really were true ambassadors, Swedish ambassadors. One could not help get the feeling of true hospitality of the Sswedish people. Wonderful.

GÖSTA:
What did you remember most from your time in Spotnicks?

JIMMIE:
Friendship and travel of course and Roland Ferneborg, the manager, He was like a godfather to all of us. Of course we had our ups and downs as any group of people living so close to each other do – travelling, but it was really wonderful.

GÖSTA:
Jimmie, can you descibe The Spotnick’s sound?

JIMMIE:
Spotnick’s sound is very unusual. The nearest thing is the Shadows but musically there is a tremendous difference. Bosse has a sound, he created it from when he was very young he’s kept it. I was very glad to hear it hasn’t changed.
I haven’t heard Spotnicks – as I said – in 19 years. It still is the same.
Quite they progressed but they changed with the time. They have modern music, they play modern tunes, but still that sound is still there.
They’re distinct, they’re – ever original. They are the only ones in the world.
There will only be one Bosse Winberg in the world.

GÖSTA:
Jimmie, you were drummer once in another band. I’ve forgotten the name… What was the name again?

JIMMIE:
I was drummer in a lots of groups. I’m thinking the one you are thinking about is The Beatles?

GÖSTA:
Oh yes.

JIMMIE:
You remember?

GÖSTA:
Can you say anything about that time? With the Beatles?

JIMMIE:
Can I say..?
I was… Again I received a telephone call to deputies for Ringo Starr. It was cleared by the powers to be and… really… truly.
I went with them for three weeks. We went to Holland, Denmark, Australia and Hong Kong.
Hong Kong they died a terrible death.
Australia was fantastic. When one play with them you can’t hear anything. They are thousands of people. Wonderful reception everywhere.
Musically not stimulating at all.

Presumably the interview with Jimmie was longer than this but the notes are missing for the rest.

INTERVIEW WITH BJÖRN THELIN AND BOB LANDER

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/14

/Be Bop A Lula is playing/

BJÖRN:
This is actually The Rebels – it’s me and Bob playing. I play backing guitar or lead guitar and double bass and you (Bob) play on a chair and beat and comp.

BOB:
Yes, you sing and I sing the second part and so on, but you also play solo guitar in the background.

BJÖRN:
Yes yes, if you can now call it solo guitar.

BOB:
Advanced…

BJÖRN:
This was done in Erdman Music Shop, in a shop that was here in Gothenburg, and I want to say that… if you bring this up, I think it was very interesting to do this.
And I think that… I would like to point out that Erdman meant a lot to me and Bobban, that is, morally and financially. Well, not that he gave us money, but we never had to pay for studio time, for example, and it was a lot of money.
And I think that if Erdmans had been in Stockholm next to a gramophone company, I actually think there would have been a record out of this and then I don’t think Spotnicks would have ever come into being, that is.
I do not think so. Or what do you say?

BOB:
Well, it would have been exactly as you said, but there were no companies in Gothenburg.

GÖSTA:
Okay, so we’ll take this while you were in Mexico and followed the climb of Karelia on the charts in Japan.

BJÖRN:
I remember one thing that was quite funny and I thought they were an interesting thing. When we saw that the song was climbing up in Japan at the hotel and when we were sitting in the cafeteria in the lobby of the hotel, Winberg said this: that if we sell so that we get a gold record in Japan, everyone should get a brand new Folkwagon.
And I especially thank you for that. (Laughter) Yes, retroactively that is, I might get it if… /mumble/

Now follows an episode about England, Stickan Andersson, Berlin, etc. but it is not reproduced in detail in the notes, only as a brief summary:

GÖSTA:
England memories?

BOB:
Kicked out, tired, Bosse wasn’t feeling well, called Bruce Baxter, scratching at the pub. Artists like Bobby Rydell, Helena Shapiro, Brian Poole & Tremeloes. Package show, the bassist who froze to death…

BOB & BJÖRN:
M1… Beatles…

GÖSTA:
First Manager?

BJÖRN:
The knitting… (a longer outlay)

GÖSTA:
Berlin?

BOB & BJÖRN:
Tough job incredibly educational, twist comp, Ove tired in the arm, insider for musicians… (both talking in each other’s mouths)

INTERVIEW WITH BJÖRN THELIN

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/16

GÖSTA:
Björn, how did you start with music?

BJÖRN:
Yes I started…
It came quite naturally because everyone in the family played and sang and I grew up with that then. The interest was already there then.
And then… Yes, I became interested and so and so I sat and played and learned a little more on the guitar. Yes, I were interested in general, thought that was exciting.

GÖSTA:
How did you meet Bob?

BJÖRN:
Yes, I met Bob at school, at Sannaskolan.
My classmates found him unbearable. That he was fretful and then they asked me to deal with this Bob and so I went out to meet him.
And then I said this: ”now we have to go down to the toilet and talk about this”. Not violently, but discuss this and then we realized that we had the same interests – music then – and then after that thing so we became very good comrades.

GÖSTA:
And started playing?

BJÖRN:
Yes, exactly.

GÖSTA:
What did you play then?

BJÖRN:
Yes, mostly own twelves as they call it, blues and own compositions.
And then there were certain songs stuck in the hood that you sat and tried to bring out musically. There were no sheet music or anything like that back then, so you had to take it out by ear. And it was exciting.

GÖSTA:
Say a song that you remember.

BJÖRN:
Yes this one… (singing) Östan om solen (East of the sun)… or something like that…
It was typically that style that was popular. Because then rock hadn’t caught on at that time.

GÖSTA:
How did you get into rock music?

BJÖRN:
Yes, Bob, he went to America with his family and I went out on the sea and when Bob came back, he had a lot of plates with him. Everly Brothers and Eddie Cockran.
They played music that you had never heard before.
I went around Africa and Spain and the most you heard was Evert Taube (a Swedish troubadour) on jukeboxes. So there were old things in those days.

GÖSTA:
So you started again and started again and started a band. What was it called?

BJÖRN:
Then we called ourselves The Rebels, because we thought we were a bit… We wanted to do a bit different things, music… Two guitars and two voices then.
It was a little different. It was exciting.

GÖSTA:
So you expanded. You weren’t just two, you eventually became four.

BJÖRN:
Yes, it was… Yes, this goes quickly…
Yes, we Bosse Winberg then and a guy who lived in Mölndal called Bo Wahlberg and then we started rehearsing and we thought it was quite funny and then there were a lot of rock band competitions like this back then.
And then we were going to compete in Bildjournalen’s rock band competition and during that time there were Rock-Ragge, Rock-Boris…
There were rock kings in almost every community and it was exciting stuff and we stood there and won that competition.
But before that a lot of things had happened. Before you got there… among other things, you had (laughs) I don’t know, I’m not going to say that…

GÖSTA:
But now we have to get into what’s going on with Rock-Teddy.

BJÖRN:
Yes, but…

GÖSTA:
It was for this, right?

BJÖRN:
Well, well…it was this Rock-Teddy. You should have a name then, but I don’t know…
It turned out then that I would sing and yes, and show on stage then. That was the style back then. And that’s how the name came about. Rock Teddy.
And then we went around and played and improved, I think, musically. And then…
Yes, a lot of things happened after that.

GÖSTA:
Tell us a little about when Bosse joined the band.

BJÖRN:
Winberg?

GÖSTA:
Yes.

BJÖRN:
Yes, Bob and I had been playing together for a long time, and now and then a guy called Bosse Winberg came along and he played some guitar.
And he built amplifiers. He was good at it. And he had a car which was very unusual for teenagers at that time.
We rehearsed and played and he also had records that were interesting and that’s how it came about.
And then came… a fisherman’s boy, Bo Wahlberg in Mölndal, he has quit. He had a fish auction early in the morning, he couldn’t take it and then I got hold of this guy called Ove Johansson. He lived in Gamlestan (part of Gothenburg) and so the band became…eee… Frazers, I think…
So we kept going. Yes, we made an effort and had some work and played and rehearsed. That was most of it.

GÖSTA:
What was your repertoire as The Frazers?

BJÖRN:
Yeah, it was very Everly Brothers, Eddie Cockran. So, there was one that Winberg was very fond of, his name was Duande Eddy I think it was.
And that was the repertoire that hadn’t really come here, hadn’t really made it here, I think. But it was on records that Bob and Winberg had.

GÖSTA:
Can you say that when you were Rock-Teddy, a kind of rock king, as it was called then. Were you popular as a rock king?

BJÖRN:
I don’t want to comment on it myself, but yes, I think so.
It went very well and you got a lot of pats on the back and many offers.

GÖSTA:
Then as Frazers you recorded a record and where did you do it?

BJÖRN:
You mean this old 78 rpm record?

GÖSTA:
Yes exactly. The record.

Here Gösta and Björn talk past each other a little; Gösta about The Frazers, Björn about The Rebels.

BJÖRN:
Yes, there was a record store on Kungsgatan called Erdmans Musik and old Mr. Erdman there.
We then entered his gramophone shop and tried out guitars. Very exciting at the time.
Then heard about this and asked if we wanted to come downstairs, because he had a studio there.
We followed Erman down and we were very impressed in this studio, what I thought myself, very advanced things.
And now we did a test recording with two-part vocals and guitars. And he thought that was exciting.
His wife, among others, stood up on the stairs and shouted to Mr. Erdman that now you can come up, there are customers in the store. And then he thought that she can take care of that because now I have found something else. And then it developed so that I played double bass and guitar. Bob got hold of an old stool and played with beaters on it and played the backing guitar as well. And so we recorded this then.
I thought that was great fun.
And Erdman stood for a lot. A very, very likable man.

GÖSTA:
Then this music was to be published, but the gramophone company didn’t like the name Frazers, but what did they want to call you?

BJÖRN:
No, it wasn’t this record they wanted to release.

GÖSTA:
So it didn’t come out…

BJÖRN:
No, no.. no.. it’s only on tape now. No, it was long after this…

Now the conversation finally turns to The Frazer’s first recordings

GÖSTA:
Then we can take that story with Frazer’s first recording, which would later be published.
And this story of how it became Spotnick’s. Can you tell me?

BJÖRN:
Yes, we had problems with rehearsal rooms.
There were some. Burås ungdomsgård, for example, but there were many bands fighting for times and opportunities to rehearse.
Then we met a man at a gig who had a plastic factory on Göteborgsvägen – I think – and he offered us to rehearse there.
And we did that at night because then the factory was closed.
And then did in a tape on a Tandberg cassette player. Old Spinning Wheel and Ghostriders In The Sky. And two more. Old Man River I think it was and My Old Kentucky Home) and we sent this up to the gramophone company Karusell as it was then called.
And they became very interested in this and asked what we had recorded this on. And then Winberg said we had recorded this on a Lyrek, I think, a Lyrek machine.
It sounded a little better then and they thought it sounded exciting and then a representative of the record company came and when they heard that we had done it on a Tandberg they thought it was quite well done.
And then the Spotnicks thing started.

GÖSTA:
What did you think of the new name?

BJÖRN:
Well, it was nothing especially good.
I thought it was a very strange name. I didn’t get attached to bands at all. And Spotnick’s…
But it’s clear that they had good persuasiveness and all that and so in the end it turned out that way.

GÖSTA:
In 1961 you were on a TV programme. What did you do then? Oh what happened then?

BJÖRN:
Yes, it was then a TV program here in Gothenburg.
Yes, we were going to do two melodies in a TV show and we didn’t have direct stage clothes then. Looked rather boring and then someone found out that Povel Ramel (a Swedish revue artist and all-round artist) had some fantasy costumes that we could then borrow. They were spacesuits with four arms, very warm and strange.
And we did this program then and at the same time we were photographed in the studio and it ended up on the cover of the record that was released in England. Which went up on the list there.
And then we got an offer to go to England on tours and before it took off we got a telegram: ”Don’t forget the spacesuits” and then we sat questioning and wondered which spacesuits they mean?
And then they had that cover.

INTERVIEW WITH BO WINBERG

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/14

BO:
Rock-Teddy and the Blue Caps. We came up with that name when we were going to perform at a rock band competition in the Concert Hall in Gothenburg.
And then we went up to a company that sold caps to get four caps – or five – I don’t remember.
And they said up there that, well, but if you don’t win then?
Yes, but we certainly do. The others are probably not ery good.
And, yes, we won and we got to keep them there.

GÖSTA:
And what competition was it?

BO:
It was Bildjournalen that arranged it. Would choose a rock king in the city.

GÖSTA:
Björn was then renamed Rock-Teddy. Where did you get that name?

BO:
He used to be called Teddy.
The intention was that Bob would actually sing, but then it was in order to look a bit tough-ish and he (Björn) did that.
So it was decided the day before that, no, you (Björn) sing instead.

GÖSTA:
Down in this music store that has a recording studio downstairs, did some stuff happen there to do with Spotnicks?

BO:
Yes, Bob and Björn practiced together there and I knew them that way – or we had played together before – but they didn’t have amplifiers.
They had electric guitars, while I had built an amplifier.
So I got in (laughs) that way.
And then there was this man who owned this, a nice man, so I got to live with his studio-quality tape recorder. There are actually some of those left in this house too, I’ve seen.

GÖSTA:
You built your first amplifiers for the orchestra.
How did you get into this amp building thing?

BO:
Yeah, it was pretty easy with the amps.
There was nothing to buy that was good and because I worked in the radio business and knew that, I could build stronger stuff than other bands could, huh.
And get the kind of sound I wanted because what was there was too jazzy and more grumpy.

GÖSTA:
Tell us about your first record The Old Spinning Wheel.

BO:
The Old Spinning Wheel, it was made in a plastic factory where we were rehearsing.
Made on two ordinary home tape players and then I had built a mixer for this and a somewhat strange echo machine. It was also not available to buy at the time.
And then I mixed, worked with this and then I went down to this music store and then copied to a master tape that then went with 15 inch full tracks.
Because I had been told by the gentlemen at the record company up in Stockholm that it was not possible to make professional recordings on home machines, but if they got a real master tape, they would go for it.
That’s how it happened.

GÖSTA:
You were called Frazers when you did this recording.

BO:
Yes.

GÖSTA:
How did the switch to Spotnicks go?

BO:
It happened in such a way that when we got the record contract, we were up in Stockholm and got to watch them engrave, and it was quite fun.
So said one of the technicians there ”Frazers, that sound riduculous”.
And at that time this Russian Sputnik was up and he came up with the name Spotnicks.
It was probably more international and original. And I agree with that.

GÖSTA:
Then we jump to Germany, where you went to, according to your manager, get some stage experience. Tell us a little about the first Germany gig at Casa Leon.

BO:
Yes, it was a hard time.
We played from eight o’clock in the evening until four in the morning and had a salary of 25 marks a day and lived in a boarding house.
On Sunday it was tea dance then we played between five and seven. Then a break and then eight to four.
And our manager went there with ”people in the bransch” as they say.
Then they came up to us there, we were playing dance music and said ”Yes, now guys it’s time for the show. Get down and change your clothes”.
And it was hot as hell there but…
It was useful in that way that you had to learn that there were steps and a lot of nonsense like this waving guitars.
But we got along very well, so it was an awfully useful time. But very tiring…

GÖSTA:
Then came this with spacesuits. Can you draw the story behind them?

BO:
The spacesuits came about in this way so that we would be on TV.
And since we had the name Spotnicks, a gentleman here on TV came up with the idea that it’s a very fun name, but then we get to put spacesuits on the boys.
So some spacesuits were hired and we got to wear them in this TV show.
Then pictures were taken, so it ended up on an EP cover, as I remember, which then came out in different parts of the world and then it haunted us.
Because when TV was to be made elsewhere, it was ”well they take the spacesuits with them” as we didn’t have any. So we had to sew that up.
And in them we stood well and sweated for 7-8 years before we got rid of them.
So I didn’t think those were very funny.

GÖSTA:
Can you tell us a little about the first visit to England?

BO:
Yes.. it was (pause). It was quite tough because you didn’t have any better touring vehicles and in England it was cold.
And it was TV. Quite a lot of TV because we were on the list.
And the memory I have of this was that it was a hell of a ride up after this M1 and A1 so…
I was probably not aware of what it meant to be on this English list and not used to that kind of touring life – so we had been in Germany in one place and then it’s hux flux a new hall every day.

GÖSTA:
You did an LP in London. Tell us a little about it.

BO:
To record an LP in London was something quite amazing because then the English were so far ahead. Almost all records in Sweden came from England or America.
So it was great fun to get into a big, big studio and lots and lots of buttons and lots of equipment, but stressful.
We got into the studio in the evening and were going to make a whole LP in one stretch. Back then, you only recorded the entire background on two channels, and then any vocals or solo guitar were added afterwards, so it wasn’t like today.
But it was a rather unusual situation for me at the time, who had been working and putting together recordings myself, that there was a producer and a technician.
But it sounded… To our ears, it was fantastic and great fun, huh.

GÖSTA:
Then we jump to Olympia in Paris and now I want you to tell the truth about the headlines in the newspapers about the wireless transmitter at Olympia. The plain truth.

BO:
The wireless transmitter is true, but that it was at the Olympia is not true because we were sitting in a recording studio doing a French LP and of course there were a lot of press people.
There was no power switch for this transmitter, it was on a volume control and there was a guy there from the press who tried my guitar and had the transmitter on. Then the police came in.
That wasn’t a particularly good transmitter, it was buzzing around on a lot of frequencies at once.
And with these policemen coming in and there being press there and (the French gramophone company boss was a fan of lying…) so I know how things work in the press and so on and how to do PR then.
Finally when it came to Sweden it was Olympia and k-piste.
And then I’ve tried to edit this story and I’m now quite tired of it.
I have been asked this question ever since so this is the truth.

GÖSTA:
The experience from the visit to Japan?

BO:
Yes, it was a great experience.
So we had been sitting and were late at Kastrup because it was fog and snow. So we arrived half a day late.
And when this plane rolled in, a lot of people are standing up on this balcony where you can look at the planes with huge banners and signs and Japanese characters.
We didn’t understand anything.
And when we entered through customs and passports. It went as quickly as the eye and then into a VIP room, it was full of photographers, TV, radio and champagne, as I remember.
So we had no idea that it was such a big deal, it was the biggest gathering I’ve ever been part of in my entire life.
And then the next day there was a press conference at the hotel with several hundred little gentlemen who sat and asked us questions and we sat at a few tables in a large congress hall.
It was an experience. I must never be a part of that, sooner or later.

GÖSTA:
From the stage performance, what do you remember there?

BO:
Yes, standing on a Japanese stage, there is nothing like it.
Yes, the closest would be Olympia in Paris, although the Japanese stages are even bigger and they are perfectionists. They arranged everything. Lights and backgrounds. And everything was so well organized that…
Yes, it was absolutely incredible.
You have to go there for that, stand on a stage to experience it. And I can’t compare it to anything else.

GÖSTA:
Why aren’t you bigger here in Sweden?

BO:
That is a difficult question. If I could answer that, I would have played more here at home, but there has always been less publicity.
And also with the kind of lists that existed in the past, so with instrumental songs it was very difficult to get in.
Ideally, you would sing in Swedish, which we consistently refused to do.
But there we have also been lucky in such a way that if you play instrumental music to get out, for example, in Japan or in France or whatever country it is, and I think it was probably more that Sweden was probably a little behind what they did abroad with whole PR stuff, etc, etc…
And things went a bit briskly there, so we were more abroad than at home.

GÖSTA:
So can you tell us a bit about the jam (with The Shadows) up at your home on Kopparslagargatan?

BO:
We met in a music store.
And we were, so to speak, colleagues, and then it was decided that we would meet at my house.
And we did and as is natural then as when musicians get together, there were instruments and there were amplifiers, it jammed long into the night.
My neighbors on the second floor came down and complained and I said ”do you know who’s here”?
No, they didn’t know that. ”It’s The Shadows and now we’re going to play here. I’ll pay, you can go to a hotel”.
They actually did.
Then at five o’clock in the morning the police came because then it was hot in there and we had opened the windows and they also thought this was funny, but said: ”Close the windows, because it can be heard all the way to Mölndal”.
We jammed until seven in the morning. It was very nice.

INTERVIEW WITH BOB LANDER

Postat 2023/07/14 av Sören Alverfeldt2023/07/14

GÖSTA:
Yes, Bob, when did you start playing music?

BOB:
I… It was a happy Christmas Eve when I was about 11 years old – I got a guitar for Christmas. If you consider that not many people in my family played so maybe it was a way of trying to keep me in in the evenings, I don’t know. But at least it was a happy moment.
And then it was like that at school, that’s where you could go to guitar lessons and start learning to play according to sheet music, and I did that at the age of 12 and went for a year.
I was also in a performance at the Concert Hall where there were six of us playing classical guitar. And then my grandmother was there, I remember, and she had a whistle with her that she blew. I remember that right now when I talk about this now.
But then the patience disappeared a little. It must have been a bit slow to learn to play the guitar that way.
And then I met Björn when we were about 14 years old.
We moved around town a bit so I had gone to a number of different schools. Then I ended up in a school where Björn also went. And we met and… Yes, there was probably a bit of a fight between the classes, a bit of a challenge fight, so Björn and I would somehow settle this and so we met in the toilet in the school yard.
But it turned out that he had an orchestral guitar at home that was much more awesome than the guitar I had at home, so we found a common interest.
And then it started seriously there somehow, and Björn was the one who taught me the first chord analyzes on the guitar, because you hadn’t been taught that at school.
So that’s where we started, so to speak…

GÖSTA:
What did you sing then? Sing and play?

BOB:
Björn he had… He had played with some guys before, so for me Björn was a terribly skilled guitarist and played solo guitar and played jazz twelves and all that sort of thing, we could say.
So that there was a lot of accompaniment and solo guitar in the beginning before we recorded some songs.
Swedish material wasn’t like that… There were no hit lists at the time, so there wasn’t enough Swedish material to go on.
You were a little influenced by the fact that you had heard a record from abroad then, especially from America. But we did some of our own songs, rock was starting to come around then.
Then we did a song called ”Shining Garden Reeling Blues”.
We didn’t know any English. It sounded, it tasted right in the mouth, that text. And then we did a song like that and we rocked to it and we stood opposite each other and swung back and forth.
We picked up a little of Gene Vincent like ”Step by step – Street by street”. It’s a ballad song like that, but emotional songs it was.

GÖSTA:
Then you were in the United States. What influences did you get from there?

BOB:
Yes, then my family emigrated.
Yes, my father first came to the USA then, then the rest of the family came over two months later and it was really a completely new life. It was brand new.
It was, what can one say.. It’s hard to say that there was little unemployment in the city we lived in, but there was a Swedish company that built fan systems, air conditioning for Greyhound buses, in that city. And the owner of that factory was Swedish so… Yes, one thing led to another so that I got a place at this factory and then you made some friends there.
There were those top ten lists back then, it was the Everly Brothers, Eddie Cochran. That was the kind of stuff that went on and we mustn’t forget Chuck Berry.
He was also very actual and then I bought a lot of singles.
I didn’t know then that we were going back home, it was meant to be here to live and live. But there I bought some singles and then sheet music was always relevant and if you could, you could also buy the sheet music with a picture of the artist and then you could play to the sheet music.
Then I knew some chord analysis because Björn and I had met and it’s clear, I missed Björn very much, because we had found each other in a natural way.
But later it happened that we went back home again and when we got home Björn had been at sea: He went to sea he had some records with him and I had some records from America with me and then we sat down and then we knew that: now it becomes real.
Then we played jazz, because then we had a goal in sight. And the repertoire we brought as it was very different here at home, so we played at youth clubs and such.
And then we took this name. We must have a name.
There were only two of us who went out, so we called ourselves The Rebels.
We thought our repertoire went well with that name. And then we played in places like Björngårdsvillan in Slottsskogen, youth places.
It was a fun time.

GÖSTA:
Then you eventually met Bosse Winberg.

BOB:
Yes, it evolved to…
I can’t really remember what it was like. But at least he appeared on Erdman’s music.
In any case, I found out that you could make your own lacquer disc. You could go down and sing straight to a 78-rpm record and take it home.
You were vain there and so it was clear that then you looked up Erdman’s music store and we discussed it a bit and then he said: ”Sure” and… I don’t know… I think it cost SEK 60 the time and get two tracks on each side.
But it turned out that he had a very different type of recordings then, like 0 Sole Mio.
There was a lot of stuff like this.
When we came down, he heard a very different music, so it ended up being the same as when we were there. Yes, two or three days a week, four or five hours each time and it cost nothing.
He got so interested in this and thought it was so good and right and we recorded some stuff.
Now most of this is gone, but we… I happened to find a tape that remains from that time where Björn and I play all the instruments ourselves. And it was professional equipment that was available, if you compare it to today’s situation, at that time it was definitely professional equipment in this small studio. Waidele (another Music Shop in Gothenburg) also had a similar phenomenon that you could go into a booth and you could sing but there was no tape player with it, but it went straight down to box engraved on a lacquer disc.
So that was sort of the difference.
And we were also at Waidele once when there were four of us.
But then the bassist couldn’t get a seat, so he was standing outside, so most of what you heard was just vocals then.
But Erdman had a real studio.
Yeah, Bosse then, yeah… I know I don’t really remember the exact story because it… Yeah, there was so much going on, but I think Bosse was down.
Bosse played with a Dixieland band. Played the piano there and I think he went down to buy sheet music for a couple of songs they were going to do – because Erdmans was the best stocked sheet music store in town.
And then he heard from the basement a music that apparently caught his ears.
Now today I know that he had attended M/S Gripsholm, so he had also been to America and was then very influenced by that music.
I think he found something that made sense when he was standing there. So then he asked to come down and look and I think that’s how we met.
So Bosse Winberg showed up in connection with what we were doing down there.

GÖSTA:
Then it changed from Fazers to Spotnicks and you weren’t too into that being called Spotnicks, were you?

BOB:
It was also like this that when Bosse came into the picture, we developed a bit musically.
There were three wishes and three desires. And Erdman, who was a good man.
You have to know that nobody had any money at the time, but then Bildjournalen had announced a rock band competition that would take place in the Consert Hall, and it was something that we definitely knew we had a chance to win and certainly did not want miss.
But as said where. There was no money. But Erdman, he knew the guy who owned Gulins (a clothing store) at the time, so he arranged for Gulins to put some clothes on us.
Now you can’t talk about advertising here, but then they also got to take some pictures of us here in some clothes and had a small ad in the newspaper that said…
They had corduroy caps they wanted to introduce that year, I remember. And then we used it.
And since it was a rock band competition, it was impossible for Björn and me to sing together, we had no chance of winning, we knew that. Now it was a question of rock and a one-man show and a comp. That’s why we picked Björn because he looked the coolest and then we simply named him Rock-Teddy and the rest of us called ourselves Blue Caps because we had these corduroy caps that were to be introduced.
So we took a picture of this in the GP. (talk about the ad).

GÖSTA:
How did that rock band competition go?

BOB:
Yes, I have to talk about that.
It was a long competition, two hours long, and the main attraction was Little Gerhard who, at that time, was Sweden’s rock king.
Then there was Rock-Boris… And yes, there were rock boys from both Norway, Finland and Denmark and from all cities and then there were us from Gothenburg.
But we won that competition. We clearly won that competition convincingly.

GÖSTA:
Tell us a little about the name change.

BOB:
Yes, in that you win such a competition, you get, you could say, a greater responsibility in terms of establishment. Then it got a little more serious. Everything would be more real and it would be stage clothes. The members were seen through, but we couldn’t change guys anyway. We would be a gang then.
And then we called ourselves The Frazers and why we did that I don’t know but we thought – Frazers – it sounded ”rough”. We thought it was a good name for us, because we thought we were rough.
And then if we’re going to change the name to Spotnicks.
We came to Stockholm then because we got in touch with a few people who became interested in Karusell’s record company. We made some tapes, not at Erdmans then, but now Bosse had taken care of this and we made them on Tandberg tape recorders which were later sent up to Karusell in Stockholm.
And they became very interested in how this had been done, because they knew that there was no such equipment in Gothenburg. It was basically only Europafilm that had a recording studio, so they called down and checked.
But they didn’t believe us, they thought we had been somewhere else and done this so ”do you mind if two of us come down here – for a weekend”?
That was the most we wanted, it was for them to come down.
And it was a fun meeting… To see gramophone people being surprised, that was fun. They were almost shocked, I would say.
And then we got an agreement with Karusell and then we later went to Europafilm and started the recordings there. And there was a guy there who was technician at the time – Yes, at the mixer table called Svenbel and he was the one who somehow came up with the name Spotnicks.
But we didn’t find out until afterwards.
I thought Spotnicks was a very strange name. Frazers it was so ingrained in us, and we played a lot in Gothenburg and the surrounding area under the name Frazers and there was a lot in the newspapers about it so we felt it was difficult to change.
It was somehow like changing identities. I mean, we played the same music anyway, huh…
But it became Spotnicks because it was perhaps a more future-oriented name in terms of promotion, more correct and so on… And at the same time the sputnik was the first around the world and it was probably in connection with this that Spotnicks came about.
But it was Svenbel at Europafilm who came up with it.

GÖSTA:
When you were at Olympia, you met a bunch. Which ones?

BOB:
Yes, there we have a picture (then a long answer)

GÖSTA:
What’s going on here?

BOB:
I see we have party pictures there.

GÖSTA:
Memories of Japan?

BOB:
We were in Mexico City playing at a fashionable night club.
Then Roland Ferneborg was also there…

Here Bob talks about finding out that Karelia was climbing the charts in Japan and it was decided to tour there right after Mexico but the story is not reflected in the notes.

BOB:
When we got to Japan, the song had reached number one in Japan.
Yes, that moment it’s so amazing, because you were used to working with music in some way all the time.
When we landed at Haneda Airport, Björn and I sat together, I remember, and then we looked out and there’s this kind of visitor pavilion on top, sort of. And we saw banners with Japanese characters and also in English saying ”Welcome The Spotnicks”.
It’s just that there were so many people, so incredibly many people and Roland got nervous – that the plane would be emptied. And we weren’t allowed to leave until the plane had been emptied and then yes, the carpet was basically rolled out and it was a reception that I can imagine the Beatles had.
I have never seen so many press people in my entire life and so many TV cameras at all.
It was a huge reception and it was like in one go. You had never experienced such a huge thing as this response in Japan.
Then there was VIP for the whole penny… black limousines, hotels, press reception. The whole tour was amazing.

GÖSTA:
Any memories from a concert?

BOB:
Every concert was fantastic.
I know that such a title that we had played for many years as Johnny Guitar.
As a musician, you can do a song so many times it can end up in a certain sloppiness in this.
But when you stand on stage and play that song for the 2000th time, or whatever it may have been, and see Japanese people start crying to this song, then it’s like new, that song Johnny Guitar.
Yes, it was absolutely huge.

Bob tells of a theater when they were lowered hanging on parachute cords but it is not reflected in the notes.

TV-SPECIALEN 1983 (INTERVJUER)

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/08/27

Go to English version

I december 1983 sände Sveriges Television en entimmes TV-special med The Spotnicks (Länk till video med TV-programmet)

Under förberedelserna av programmet genomförde en man vid namn Gösta Hansson flera intervjuer. De filmades och därefter antecknade han ner dem ordagrant (!) på skrivmaskin för att sedan välja ut vilka avsnitt som skulle vara med i programmet.
Gösta Hansson var för övrigt ansvarig för programmets manus i dess helhet.

Det är Björn Thelin, Bob Lander, Bo Winberg och Jimmie Nicol som utfrågas och berättar.

Man kan ju fråga sig varför inte Ove Johansson, Derek Skinner och Peter Winsnes fick något utrymme i programmet liksom Magnus Hellsberg och Tommy Tausis och kanske några till.
Såhär i efterhand konstateras att det var omöjligt att tränga in gruppens (då) mer än 20-åriga karriär på 45 minuter (sista kvarten var en konsert med den dåvarande konstellationen). Det hade krävts betydligt längre programtid för det.

Allt som spelades in visades inte i TV-programmet utan har varit några väl bevarade ”hemligheter” fram till nu.

Här nedan återges avskrifter av originalanteckningarna och i stort sett har ingenting ändrats mer än rättningar av stavfel samt diverse redigeringar för bättre läsbarhet.

Klicka på namnen under bilderna nedan om du vill läsa respektive personers berättelser:


Björn Thelin & Bob Lander	Bo Winberg	Bob Lander	Björn Thelin	Jimmie Nicol

STORT TACK till Lenah Winberg för donationen till Svenskt Rockarkiv av såväl Gösta Hanssons anteckningar som hans TV-programmanus!

INTERVJU MED JIMMIE NICOL

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/07/12

Förmodligen var intervjun med Jimmie längre än så här men anteckningarna saknas för resterande del.

INTERVJU MED BJÖRN THELIN

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/07/16

GÖSTA:
Björn, hur började du med musik?

BJÖRN:
Ja jag började…
Det kom helt naturligt för alla i familjen spelade och sjöng och det växte jag upp med då. Intresset fanns ju redan då.
Och sedan… Ja, man blev ju intresserad och så och så satt jag och lira och lärde mig lite mer på gitarr. Ja, man var ju intresserad allmänt, tyckte det där var spännande.

GÖSTA:
Hur träffade du Bob?

BJÖRN:
Ja, Bobban träffade jag i skolan, i Sannaskolan.
Mina kamrater i skolklassen tyckte att han var odräglig. Att han tyken och då bad dom mig att jag skulle ta itu med den här Bobban och så gick jag ut för att träffa han.
Och så sa jag så här: ”nu får vi gå ner på muggen och prata ut om det här”. Inte våldsamt utan diskutera det här alltså och då kom vi underfund med att vi hade samma intressen – musik då – och då efter den grejen så vi blev väldigt goda kamrater.

GÖSTA:
Och började spela?

BJÖRN:
Ja just det.

GÖSTA:
Vad spelade ni då för något?

BJÖRN:
Ja, mest egna tolvor som man då kalla det, blues och egna kompositioner.
Och så fanns det ju vissa låtar som fastande i huvet som man satt och försökte ta ut då rent musikaliskt. Det fanns ju inga noter eller nåt sånt där då utan det fick man ta ut på gehör. Och det var spännande.

GÖSTA:
Säg nån låt som du kommer ihåg.

BJÖRN:
Ja den här… (sjunger) Östan om solen… eller nåt sånt där…
Det var typiskt den stilen som var populär. För då hade ju inte rocken slagit igenom på den tiden.

GÖSTA:
Hur kom ni in på rockmusik?

BJÖRN:
Ja, Bob, han åkte ju till Amerika med sin familj och jag gick ut på sjön och när Bobban kom tillbaka, då hade ju mycket plattor med sig. Everly Brothers och Eddie Cockran.
Dom spelade musik som man inte hade hört.
Jag åkte omkring i Afrika och Spanien och det mesta man hörde det var Evert Taube i jukeboxar. Så fanns det på den tiden gamla grejor.

GÖSTA:
Så började ni på nytt igen och startade ni på nytt igen och startade ett gäng. Vad hette det?

BJÖRN:
Då kallade vi oss för The Rebels, för vi tyckte att vi var lite… Vi ville göra lite annorlunda saker, musik… Två gitarrer och två stämmor då.
Det var ju lite annorlunda. Det var ju spännande.

GÖSTA:
Så utökade ni. Ni var ju inte bara två ni blev ju fyra så småningom.

BJÖRN:
Jaa, det var ju… Ja, det går ju snabbt det här…
Jaa, vi och Bosse Winberg då och en grabb som bodde i Mölndal som hette Bo Wahlberg och sen började vi och repetera och vi tyckte det var ganska roligt och så blev det en massa sådana här rockbandtävlingar då på den tiden.
Och då skulle vi ställa upp i Bildjournalens rockbandstävling och under den tiden så hade vi ju Rock-Ragge, Rock-Boris…
Det fanns ju rockkungar i varje samhälle nästan och det var ju spännande grejer och vi ställde upp där och vann den tävlingen.
Men innan dess hade det ju hänt mycket saker. Innan man kom dit… bland annat så hade ju nää (skrattar) jag vet inte, det ska jag inte säga…

GÖSTA:
Men nu måste vi komma in på det går med Rock-Teddy.

BJÖRN:
Ja, men…

GÖSTA:
Det låg väl för det här då?

BJÖRN:
Jo, jo…det var ju det här Rock-Teddy. Man skulle ha ett namn då men jag vet inte…
Det blev ju så då att jag skulle sjunga och ja, och showa på scen då. Det var ju den stilen då. Och det var så namnet kom till. Rock-Teddy.
Och sen gick vi runt och lirade och förbättrade oss tyckte jag musikaliskt. Och sen…
Ja, det hände ju massa saker efter det.

GÖSTA:
Berätta lite om när Bosse kom med i bandet.

BJÖRN:
Winberg?

GÖSTA:
Ja.

BJÖRN:
Ja, jag och Bobban hade ju spelat länge ihop då och då kom ju en kille som hette Bosse Winberg dragande och han spelade lite gitarr.
Och han byggde förstärkare. Han var duktig på det. Och han hade en bil som var väldigt ovanligt för tonåringar på den tiden.
Vi repeterade och spelade och han hade också plattor som var intressanta och på det sättet blev det.
Och så kom då… en fiskarpojke, Bo Wahlberg i Mölndal, han har ju slutat. Han hade ju fiskauktion tidigt på morron, han orkade ju inte med det och då fick jag tag på den här killen som hette Ove Johansson. Han bodde i Gamlestan och så blev bandet…eee… Frazers, tror jag…
Så höll vi på på. Jaa, traggla och traggla och hade lite jobb och spelade och repeterade. Det var det mesta.

GÖSTA:
Vad var det för repertoar ni hade som The Frazers?

BJÖRN:
Ja, det var mycket Everly Brothers, Eddie Cockran. Så, fanns det dom som Winberg var väldigt förtjust i, han hette Duande Eddy tror jag det var.
Och det var den repertoaren som inte riktigt hade kommit hit, inte riktigt hade slagit igenom här, tror jag. Men det fanns på plattor som Bob och Winberg hade.

GÖSTA:
Kan man säja att när du var Rock-Teddy, en slags rockkung, som det hette då. Var du populär som rockkung?

BJÖRN:
Jag vill inte kommentera det själv, men ja, jag tror det.
Det gick väldigt bra och man fick mycket dunkar i ryggen och många erbjudanden.

GÖSTA:
Sen då som Frazers spelade ni in då en platta och var gjorde ni det?

BJÖRN:
Du menar den här gamla 78-varvsskiva?

GÖSTA:
Ja, just det. Skivan.

Här pratar Gösta och Björn förbi varandra litegrann; Gösta om The Frazers, Björn om The Rebels.

BJÖRN:
Ja, det fanns ju en skivaffär på Kungsgatan som hette Erdmans Musik och där då gamle herr Erdman.
Vi kom in då i hans grammofonaffär och prövade gitarrer. På den tiden ju väldigt spännande.
Då hörde ha det här och frågade om vi ville komma ned en trappa, för där hade han en studio.
Vi följde med Erman ned och vi blev väldigt imponerade i den här studion, vad jag tyckte själv, väldigt avancerade saker.
Och nu gjorde vi en provinspelning med tvåstämmig sång och gitarrer. Och det tyckte han var spännande.
Hans fru, bland annat, stod upp i trappan och skrek herr Erdman att nu får du komma upp, det är kunder i affären. Och då tyckte han att det kan väl hon ta hand om för nu har jag hittat något annat. Och så utvecklades det så att jag spelade kontrabas och gitarr. Bobban fick tag i en gammal pall och spelade med vispar på och spelade kompgitarr också. Och så spelade vi in det här då.
Det tyckte jag var jätteroligt.
Och Erdman ställde upp på mycket. En mycket, mycket sympatisk man.

GÖSTA:
Sen skulle då den här musiken ges ut, men grammofonbolaget tyckte inte om namnet Frazers utan dom vad ville dom kalla er?

BJÖRN:
Ja, det var ju inte den här plattan dom ville ge ut.

GÖSTA:
Den kom inte ut alltså…

BJÖRN:
Nej, nej.. nej.. den finns ju bara på en tejp nu. Nej, det var ju långt efter det här…

Nu leds samtalet till slut in på The Frazers första inspelningar

GÖSTA:
Då kan vi ju ta den historien med Frazers första inspelning som sen skulle ges ut.
Och den här historien om hur det blev Spotnicks. Kan du berätta?

BJÖRN:
Ja., vi hade ju ju problem med repetitionslokaler.
Det fanns ju vissa. Burås ungdomsgård till exempel, men det var ju många band som kämpade om tider och tillfällen att repetera.
Då träffade vi en man på en spelning som hade en plastfabrik på Göteborgsvägen – tror jag – och han erbjöd oss att vi skulle få repetera där.
Och det gjorde vi på nattetid för då var ju fabriken stängd.
Och då gjorde i en tejp på en Tandbergbandspelare. Old Spinning Wheel och Ghostriders In The Sky. Och två till. Old Man River tror jag det var (och My Old Kentucky Home) och vi skickade upp det här till grammofonbolaget Karusell som det hette då.
Och dom blev ju väldigt intresserade av det här och frågade vad vi hade spelat in det här på. Och då sa Winberg att vi hade spelat in det här på en Lyrek, tror jag, en Lyrekmaskin.
Det lät lite bättre då och dom tyckte det lät spännande och så kom det en representant för skivbolaget och när dom fick höra att vi hade gjort det på en Tandberg tyckte dom att det var ganska bra gjort.
Och så började den grejen om Spotnicks då.

GÖSTA:
Vad tyckte ni om det nya namnet?

BJÖRN:
Nä, det var inget vidare.
Jag tyckte det var ett helt märkligt namn. Jag fick ingen anknytning alls till band. Och Spotnicks….
Men det är klart dom hade bra övertalningsförmåga och allt det här och så att till slut så blev det så.

GÖSTA:
1961 var ni med i ett TV-program. Vad gjorde ni då? Å vad hände då?

BJÖRN:
Ja, det var då ett TV-program här i Göteborg.
Ja, vi skulle göra två melodier i ett TV-program och vi hade ju inga direkta scenkläder då. Såg ganska tråkiga ut och då kom då någon på att Povel Ramel hade några fantasikostymer som vi då skulle kunna få låna. Det var rymddräkter med fyra armar, väldigt varma och konstiga.
Och vi gjorde det här programmet då och samtidigt så fotograferades vi i studion och det kom på ett omslag på skivan som släpptes i England. Som gick upp på listan där.
Och så fick vi erbjudande om att åka till England på turnéer och innan det bar av så fick vi ett telegram: ”Glöm inte rymddräkterna” och då satt vi frågande och undrade vilka rymddräkter menar dom?
Och då hade dom det där omslaget.

INTERVJU MED BO WINBERG

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/07/13

BO:
Rock-Teddy and the Blue Caps. Det namnet hittade vi på när vi skull ställa upp på en rockbandstävling i Konserthuset i Göteborg.
Och då gick vi upp till en firma som sålde kepsar för att få fyra kepsar – eller fem – jag minns inte.
Och dom sa däruppe att, jaha, men om ni inte vinner då?
Jo, men det gör vi säkert. Dom andra är nog inget vidare.
Och, ja, vi vann och vi fick behålla dom där.

GÖSTA:
Och vilken tävling var det?

BO:
Det var Bildjournalen som ordnade det. Skulle kora någon rockkung i staden.

GÖSTA:
Björn omdöptes ju då till Rock-Teddy. Var fick ni det namnet?

BO:
Han brukade kallas för Teddy.
Meningen var att Bob skulle sjunga egentligen, men då var det ju inne att se lite raggaraktig ut och det gjorde han (Björn).
Så det beslöts dan innan att, nej, du (Björn) sjunger istället.

GÖSTA:
Nere i den här musikaffären som har en skivstudio i under- våningen, där hände lite saker som hör ihop med Spotnicks?

BO:
Ja, Bob och Björn tränade ihop där och jag kände dom så där – eller vi hade spelat ihop innan – men dom hade ju inga förstärkare.
Dom hade ju elektriska gitarrer medan jag hade byggt en förstärkare.
Så jag tog mig (skratt) in på det viset.
Och så var det den här farbrorn som ägde det här, en snäll farbror, så jag fick husera med hans bandspelare av studiokvalitet. Det finns faktisk några sådana kvar i det här huset också har jag sett.

GÖSTA:
Du byggde dina första förstärkare till orkestern.
Hur kom du in på det här att bygga förstärkare?

BO:
Ja, det var ganska enkelt det här med förstärkarna.
Det fanns inget att köpa som var bra och eftersom jag jobbade på radioaffär och kunde det där kunde jag alltså bygga starkare grejer än andra band kunde, va.
Och få ett sånt sound som jag ville ha för det som fanns det var för jazz och mera murrigt.

GÖSTA:
Berätta om er första skiva The Old Spinning Wheel.

BO:
The Old Spinning Wheel, den gjordes i en plastfabrik där vi höll hus och repade.
Gjordes på två vanliga hemmabandspelare och så hade jag byggt en mixer till det här och en något märklig ekomaskin. Det fanns heller inte att köpa på den tiden.
Och sen så mixa jag, donade med det här och sen åkte jag ned till den här musikaffären och kopierade då till ett masterband som gick då med 15 tum helspår.
För jag hade fått höra av herrarna på skivbolaget uppe i Stockholm att det gick inte att göra professionella inspelningar på hemmamaskiner men om dom fick ett riktigt masterband så gick dom ju på det här.
Så gick det till.

GÖSTA:
Ni hette Frazers när ni gjorde den här inspelningen.

BO:
Ja.

GÖSTA:
Hur gick bytet till Spotnicks till?

BO:
Det gick till på det viset att när vi fick skivkontrakt så var vi uppe i Stockholm och fick vara med och se hur dom gravera och det var ju ganska roligt.
Så sa en av teknikerna där ”Frazers, det låter ju inte klokt”.
Och i den har vevan var den här ryska sputniken uppe och han kom på namnet Spotnicks.
Det var väl mer internationellt och orginellare. Och det håller jag med om.

GÖSTA:
Så hoppar vi till Tyskland dit ni åkte för att enligt er manager då få lite scenvana. Berätta lite om första tysklandsspelningen på Casa Leon.

BO:
Ja, Det va en hård tid.
Vi spelade från klockan åtta på kvällen till fyra på morron och hade väl ett gage av 25 mark om dan och bodde på ett pensionat.
På söndag var det tedans då spelade vi mellan fem och sju. Sedan paus och så åtta till fyra.
Och våran manager drog ju dit med ”folk i branschen” som det heter.
Så kom dom fram till oss där stod vi och spelade dansmusik och sa ”Ja, nu grabbar är det dags för showen. Ner och byt kläder”.
Och det var varmt som skam där men…
Det var ju nyttigt på så sätt att man fick ju lära sig att det skulle ju var steg och en massa sådana här fånigheter vifta med gitarrer.
Men vi blev ju väldigt samspelta, så det var ju en hemskt nyttig tid. Men mycket tröttsam…

GÖSTA:
Sen kom det här med rymddräkter. Kan du dra storyn bakom dom?

BO:
Rymddräkterna kom till på det här viset att vi skulle vara med i TV.
Och i och med att vi hade namnet Spotnicks, så var det en herre här på TV som kom på det att det är ju väldigt kul namn det där, men då får vi sätta rymddräkter på pojkarna.
Så det inhyrdes några rymddräkter och dom fick vi på oss i det här TV-programmet.
Sen togs det bilder, så det hamnade på ett EP-omslag, vill jag minnas, som sen kom ut i olika delar av världen och sen förföljde det där oss.
För att när det skulle göras TV någon annanstans så var det ”dom tar väl rymddräkterna med sig” som vi inte hade några. Så det fick vi sy upp.
Och i dom stod vi väl och svettades i 7 – 8 år innan vi blev av med dom.
Så dom där tyckte jag inte var så roliga.

GÖSTA:
Kan du berätta lite om första Englandsbesöket?

BO:
Ja.. det var (paus). Det var ganska tufft för att några bättre turnéfordon hade man inte och i England var det kallt.
Och det var TV. Ganska mycket TV genom att vi låg på listan.
Och minnet jag har av det här var att det var ett hiskligt åkande upp efter den här M1 och A1 så…
Jag var nog inte medveten om vad det innebar alltså att ligga på den här engelska listan och inte van vid sånt turnéliv – vi hade alltså stått i Tyskland på ett ställe och sen är det hux flux en ny hall varje dag.

GÖSTA:
Ni gjorde en LP i London. Berätta lite om den.

BO:
Att spela in en LP i London det var ju något ganska fantastiskt för att då låg ju engelsmännen så långt före. Nästan alla skivor i Sverige dom kom ju från England eller Amerika.
Så det var ju jätteroligt att få komma in i en stor, stor studio och mycket, mycket knappar och mycket apparater men stressigt.
Vi kom in i studion på kvällen och skulle göra en hel LP i ett sträck. Då spelade man ju bara in på två kanaler hela bakgrunden och sen då eventuell sång eller sologitarr la man på efteråt så det var ju inte som idag.
Men det var ju en ganska ovanlig situation för mig då som hade hållit på och trixat ihop inspelningar själv att det fanns en producent och en tekniker.
Men det lät ju… I våra öron var det ju fantastiskt och jätteskoj, va.

GÖSTA:
Sen hoppar vi till Olympia i Paris och nu vill jag att du berättar sanningen bekom rubrikerna i tidningarna om den trådlösa sändaren på Olympia. Ren rama sanningen.

BO:
Den trådlösa sändaren är sanning, men att det var på Olympia är inte sanning för vi satt i en inspelningsstudio och höll på med en fransk LP och där var givetvis en massa pressfolk.
Det fanns ingen strömbrytare till den här sändaren, den satt på en volymknappen och det var en kille där från pressen som provade min gitarr och hade haft på sändaren. Sen kom polisen in.
Det där var inte någon speciellt bra sändare, den virrade omkring på en massa frekvenser på en gång.
Och i och med att dom här poliserna kom in och det var press där och (den franske grammofonbolagsherren var en hejare på att ljuga..) så jag vet ju hur det går till i pressen och så vidare och hur man skulle göra PR då.
Till slut när det kom till Sverige då var det Olympia och k-pistar.
Och sen har jag ju försökt frisera den här historien och jag är nu ganska trött på den.
Jag har fått den här frågan sen dess så det här är sanningen.

GÖSTA:
Upplevelsen från Japanbesöket?

BO:
Ja, det var en fantastisk upplevelse.
Vi hade alltså suttit och var försenade på Kastrup för det var dimma och snö. Så vi kom ju fram ett halvt dygn försenat.
Och när det här planet rullade in så står alltså en massa människor uppe på den här balkongen där man kan titta på flygplanen med jättestora banderoller och skyltar och japanska tecken.
Vi fattade ingenting.
Och när vi kom in genom tull och pass. Det gick kvickt som ögat och sen in i nåt VIP-rum var det fullt med fotografer, TV, radio och champagne vill jag minnas.
Vi hade alltså inte en aning om att det var en sån stor grej, det var det största uppbåd som jag varit med om i hela mitt liv.
Och sedan dan därpå var det presskonferens på hotellet med flera hundra små herrar som satt och ställde frågor till oss och vi satt vid några bord i en stor kongressal.
Det var en upplevelse. Den får jag aldrig vara med om vare sig förr eller senare.

GÖSTA:
Från scenframträdande, vad minns du där?

BO:
Ja, att stå på en japansk scen, det finns inget liknande.
Ja, det närmaste blir väl Olympia i Paris fast dom japanska scenerna är ännu större och de är perfektionister. Dom ordnade allting. Ljus och bakgrunder. Och allt var så välorganiserat så att…
Ja, det var helt otroligt.
Det måste man åka dit för, stå på en scen för att uppleva. Och jag kan inte jämföra med nånting annat än det.

GÖSTA:
Varför är ni inte större här hemma i Sverige?

BO:
Det är en svår fråga det. Kunde jag svara på det, så hade jag ju spelat mer här hemma, men det har alltså varit mindre publicitet alltid.
Och dessutom med den typen av listor som fanns förr i tiden så med instrumentallåtar var det mycket svårt och få in.
Helst skulle man ju sjunga på svenska vilket vi konsekvent vägrade att göra.
Men där har vi också haft tur på så sätt att om man spelar instrumentalmusik att komma ut exempelvis i Japan eller i Frankrike eller vilket land det än är och jag tror att det var nog mer att Sverige låg nog lite efter mot vad dom gjorde i utlandet med hela PR-grejor o.s.v, o.s.v…
Och det gick ju lite kvickt där så vi var ju mera utomlands än hemma.

GÖSTA:
Så kan du berätta lite om jammet (med The Shadows) uppe hos dig på Kopparslagargatan?

BO:
Vi träffades i en musikaffär.
Och vi var ju så att säga kolleger i branschen och sen bestämdes det att vi skulle ses hemma hos mej.
Och det gjorde vi och som naturligt då som när musiker träffas, det fanns instrument och det fanns förstärkare så blev det jam långt in på natten.
Mina grannar på andra våningen kom ned och klagade och jag sa att ”vet ni vem som är här”?
Nej, det visste dom ju inte. ”Det är The Shadows och nu tänker vi spela här. Jag betalar, ni får ta in på hotell”.
Det gjorde dom faktiskt.
Sen klockan fem på morgonen kom polisen för då var det ju varmt där inne och vi hade öppnat fönstren och dom tyckte ju också att det här var roligt, men sa: ”Stäng, för det hörs bort till Mölndal”.
Vi jammade till klockan sju på morron. Det var mycket trevligt.

INTERVJU MED BOB LANDER

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/07/13

GÖSTA:
Ja, Bobban, när började du spela musik?

BOB:
Jag – det var en lycklig julafton när jag var ungefär 11 år – fick jag en gitarr i julklapp. Om man tänker på att det var inte så många i min släkt som spelade så det kanske var ett sätt att försöka hålla mig inne på kvällarna, jag vet inte. Men det var i alla fall ett lyckligt ögonblick.
Och sen var det ju så i skolan att det var ju dit kunde man gå på gitarrkurs och börja lära sig spela efter noter och det gjorde jag då vid 12-årsåldern och gick ett år.
Jag var även med i en uppspelning på Konserthuset där vi var sex stycken och spelade klassisk gitarr. Och då var min mormor med kommer jag ihåg och hon hade en visselpipa med som hon blåste i. Det kommer jag ihåg precis nu när jag pratar om det här nu.
Men sen försvann tålamodet lite grann. Det gick väl lite långsamt att lära sig spela gitarr på det sättet.
Och sen träffade jag ju Björn när vi var ungefär 14 år.
Vi flyttade lite grann i stan så jag hade gått i en del olika skolor. Så hamnade jag i en skola där Björn också gick. Och vi träffades och… Ja, det var väl lite bråk emellan klasserna, lite utmaningsbråk och så skulle Björn och jag på något sätt göra upp detta och så träffades vi på toaletten på skolgården.
Men det visade ju sig att han hade en orkestergitarr hemma som var mycket flådigare än den gitarren jag hade hemma så vi hittade ett gemensamt intresse.
Och sen började det på allvar där på något sätt och Björn var den som lärde mig dom första ackordanalyserna på gitarr för det hade man inte fått lära sig i skolan.
Så att där startade vi av så att säga…

GÖSTA:
Vad sjöng ni för något då? Sjöng och spelade?

BOB:
Björna han hade ju… Han hade spelat med några killar tidigare, så att för mig var ju Björn fruktansvärt rutinerad gitarrist och spelade sologitarr och spelade jazztolvor och allt sånt som det svängde om, kan vi säga.
Så att det var ju väldigt mycket komp och sologitarr i början innan vi tog upp några låtar.
Svenskt material var ju inte så… Det fanns ju inga hitlistor på den tiden, så att det fanns ju inget tillräckligt svenskt material att gå på.
Man var ju lite influerad av att man hade hör någon skiva ifrån utlandet då, speciellt ifrån Amerika. Men vi gjorde ju lite egna låtar, rocken började ju komma då.
Då gjorde vi en låt som hette ”Shining Garden Reeling Blues”.
Vi kunde ju ingen engelska. Det lät det smakade rätt i munnen, den texten. Och så gjorde vi en sån låt och så rockade vi till det och stod vi mitt emot varandra och svängde fram och tillbaka.
Vi tog upp lite Gene Vincent typ ”Step by step – Street by street”. Det är en balladlåt så där men känslofulla låtar var det.

GÖSTA:
Sen var du i USA. Vad fick du för influenser därifrån?

BOB:
Ja, sen emigrerade min familj.
Ja, min pappa först då till USA, sen kom resten av familjen över två månader efteråt och det var ju ett helt nytt liv egentligen. Det var ju helt nytt.
Det var ju, vad ska man säga.. Det är svårt att säga att det var lite arbetslöshet i den staden som vi bodde i men det fanns en svensk firma som byggde fläktsystem, air condition till Greyhoundbussar i den staden. Och ägaren till den fabriken var svensk så att… Ja, det ena gav det andra så att jag fick plats på den här fabriken och sen så fick man lite kompisar där.
Där fanns ju dà tio-i-topplistor då, det var ju Everly Brothers, Eddie Cochran. Det var ju den typen av grejer som gick och så får vi ju inte glömma ”Chucken”.
Han var ju också väldigt aktuell och då köpte jag väldigt mycket singlar.
Då visste jag ju inte att vi skulle åka tillbaka hem, det var ju meningen att här skulle man leva och bo. Men där köpte jag då lite singlar och då var det alltid aktuellt med noter och kunde man kunde också köpa noterna med en bild på artisten och så kunde man spela efter noterna.
Då kunde jag ju lite ackordanalyser eftersom Björn och jag hade träffats och det är klart, jag saknade ju Björn väldigt mycket, eftersom vi hade hittat varann på ett naturligt sätt.
Men sedermera blev det så att vi åkte hem och när vi kom hem så hade Björn varit på havet: Han gick till sjöss hade han med sig lite skivor och jag hade med mig lite skivor från Amerika och så satte vi oss ner och då visste vi att: nu blir det järnet.
Då körde vi jazz, för då hade vi ett mål i sikte. Och den repertoaren vi kom med då den var ju väldigt annorlunda här hemma så vi spelade på ungdomsklubbar och så där.
Och då tog vi det här namnet. Vi måste ju ha ett namn.
Vi var ju bara två som gick ut, så då kallade vi oss för The Rebels ”Rebellerna”.
Vi tyckte vår repertoar passade bra ihop med det namnet. Och så spelade vi på sâna ställen som Björngårdsvillan i Slottsskogen, ungdomsgårdar.
Det var en kul tid.

GÖSTA:
Sen så träffade ni ju Bosse Winberg så småningom.

BOB:
Ja, utvecklingen var ju så att…
Jag kan inte riktigt minnas hur det var. Men han dök i alla fall upp på Erdmans musik.
Jag fick i alla fall reda på att man kunde göra sitt eget lack (skiva). Man kunde gå ner och sjunga direkt på en 78-varvsplatta och få med sig hem.
Där var man ju fåfäng och så det var ju klart att då leta man upp Erdmans musikaffär och så diskuterade vi lite grann och så sa han: ”Javisst” och… jag vet inte… Jag tror det kostade 60 kr på den tiden och få två latar på var sida.
Men det visade ju sig att han hade mycket annan typ av inspelningar då typ 0 Sole Mio.
Det var mycket sådana här grejor.
När vi kom ner var det ju en mycket annorlunda musik han fick höra så det ändade ju upp att som då vi var där. Ja, två, tre dar i veckan, fyra-fem timmar varje gång och det kostade ingenting.
Han blev så intresserad av detta och tyckte det var så bra och rätt och vi spelade in lite grejer.
Nu är det mesta borta av det här, men vi… jag råkade hitta en tejp som finns kvar från den tiden där Björn och jag gör alla instrumenten själva. Och det var ju en proffsutrustning som fanns om man nu ska jämföra i dagens läge på den tiden var det definitivt en proffsutrustning i den här lilla studion. Waidele hade nämligen också en likadan företeelse att du kunde gå in i ett bås och du kunde sjunga men där fanns ingen bandspelare med utan det gick direkt ned till dosa graverades på en lackskiva.
Så det var liksom skillnaden.
Och vi var även på Waidele en gång när vi var fyra man.
Men då fick ju inte basisten plats så han stod ju utanför så det mesta man hörde det var ju bara sång då.
Men Erdman hade en riktig studio.
Ja, Bosse då, ja… Jag vet att den exakta historien den kommer jag inte riktigt ihåg för att det… Ja, det var så mycket som hände, men jag tror att Bosse var nere.
Bosse spelade nämligen med ett dixielandband. Spelade piano där och jag tror att han gick ner för att köpa noter till ett par låtar som dom skulle göra – för att Erdmans var ju den mest försedda notaffären i stan.
Och då hörde han ifrån källaren en musik som tydligen fångade hans öron.
Nu idag vet jag ju det att han hade gått på Gripsholm, så han hade ju också varit i Amerika och var då mycket influerad av den musiken.
Jag tror att han hittade nånting som stämde ihop när han stod där. Så då bad han att få gå ner och titta och jag tror det var så vi möttes.
Så Bosse Winberg dök upp i samband med att vi höll på där nere.

GÖSTA:
Sen blev det ju från Fazers till Spotnicks och ni var väl inte inne så mycket på det där att heta Spotnicks?

BOB:
Det var ju också så här att när att Bosse kom in i bilden så utvecklades vi ju lite grann musikaliskt.
Det blev ju tre viljor och tre önskemål. Och Erdman som ju var en god man.
Man måste ju veta att det var ju ingen som direkt hade några pengar på den tiden men då hade Bildjournalen utlyst en rockbandstävlan som skulle gå i Konserthuset och det var ju en grej som vi definitivt visste att vi hade en chans att vinna och absolut inte vill missa.
Men som sagt var. Det fanns inga pengar. Men Erdman, han kände grabben som ägde Gulins på den tiden, så han ordnade så att Gulins klädde på oss lite kläder.
Nu får man ju inte prata reklam här men då fick dom ju också ta lite bilder på oss här i lite kläder och hade en liten annons i tidningen där det stod…
Dom hade manchesterkepsar dom som ville introducera det året kommer jag ihåg. Och då använde vi det.
Och eftersom det var rockbandstävling så var det omöjligt att för Björn och mej att sjunga tillsammans, vi hade ingen chans att vinna det visste vi. Nu var det fråga om rock och enmansshow och ett komp. Därför plockade vi ut Björn för han såg häftigast ut och då döpte vi honom rätt och slätt till Rock-Teddy och vi andra kallade oss för Blue Caps eftersom vi hade dom här manchesterkepsarna som skulle introduceras.
Så tog vi en bild på det här i GP. (prat om annonsen).

GÖSTA:
Hur gick det i den rockbandstävlingen?

BOB:
Ja, det måste jag ju tala om.
Det var ju en lång tävling, två timmar lång och huvudattraktionen det var ju då Little Gerhard som då, på den tiden, var Sveriges rockkung.
Sen var det Rock-Boris… Och ja, det var rockpojkar från både Norge, Finland och Danmark och från alla städer och så var det vi från Göteborg.
Men vi vann den tävlingen. Klart övertygande vann vi den tävlingen.

GÖSTA:
Berätta lite on namnbytet.

BOB:
Ja, i och med att man vinner en sån tävling så får man kanske kan man säga ett större ansvar etableringsmässigt sett. Då blev det lite mer allvarligare. Allting skulle bli riktigare och det skulle vara scenkläder. Medlemmarna genomskådades men vi kunde ju inte byta killar hur som helst. Vi skulle va ett gäng då.
Och då kallade vi oss för The Frazers och varför vi gjorde det det vet jag inte men vi tyckte – Frazers ”Fräsarna” trodde vi det betydde på engelska. Vi tyckte det var ett bra namn på oss, för det var fräs över oss.
Och sedan då om vi ska ta namnbytet till Spotnicks.
Vi kom ju då till Stockholm i och med att vi fick kontakt med lite människor som blev intresserade på Karusells skivbolag. Vi gjorde lite tejpar, inte på Erdmans då utan nu hade Bosse tagit hand om detta och vi gjorde de på Tandbergbandspelare som senare skickades upp till Karusell i Stockholm.
Och dom blev väldigt intresserade av hur detta hade gått till för dom visste ju att det fanns ingen sån utrustning i Göteborg. Det var ju bara Europafilm i princip som hade en inspelningsstudio så dom ringde ner och kollade.
Men dom trodde inte på oss, dom trodde att vi hade varit någon annanstans och gjort detta så ”har ni nåt emot att vi kommer ner två man här – en helg”?
Det var ju det högste vi ville, det var ju att dom skulle komma ner.
Och det var ett roligt möte… Att se grammofonfolk bli förvånade, det var kul alltså. Dom var nästan chockade skulle jag villa säga.
Och så fick vi då ett avtal med Karusell och så åkte vi sedermera till Europafilm och började inspelningarna där. Och det fanns en kille där som rattade på den tiden – Ja, vågar man säga ratta förresten – Ja, vid mixerbordet som hette Svenbel och han var den som på något sätt kom fram med namnet Spotnicks.
Men det fick vi inte reda på förrän efteråt.
Jag tyckte Spotnicks var ett väldigt konstigt namn. Frazers det var så inarbetat i oss liksom, och vi spelade väldigt mycket i Göteborg med omnejd under namnet Frazers och det stod mycket i tidningarna om det så att vi kände att det var svårt att byta.
Det var på något sätt som om det var att byta identitet. Jag menar vi spelade ju i alla fall samma musik, va…
Men det blev Spotnicks för att det var kanske promotionmässigt ett mer framtidsnamn, mer korrekt och så vidare… Och samtidigt var ju första Sputnicken runt jorden och det var väl anknytning till detta som Spotnicks kom fram.
Men det var Svenbel på Europafilm som kom på det.

GÖSTA:
När ni var på Olympia så träffade ni ett gäng. Vilka?

BOB:
Jaha, där har vi en bild (sen ett långt svar)

GÖSTA:
Vad händer här?

BOB:
Där har vi festbilder ser jag.

GÖSTA:
Minnen från Japan?

BOB:
Vi var ju i Mexico City och spelade på en fashionabel nattklubb.
Då var även Roland Ferneborg med…

Här berättar Bob om att de fick reda på att Karelia klättrade på hitlistan i Japan och att det beslutades om en turné dit direkt efter Mexico men berättelsen återges inte i anteckningarna.

BOB:
När vi kom till Japan, då hade låten hamnat på första plats i Japan.
Ja, det ögonblicket det är så fantastiskt, för att man var ju van med att jobba med musik på något sätt hela tiden.
När vi landade på Haneda Airport, så satt jag och Björn ihop, kommer jag ihåg, och så tittade vi ut och så är det sån här besökspaviljong ovanpå, liksom. Och vi såg banderoller med japanska tecken och dessutom på engelska där det står ”Welcome The Spotnicks”.
Det vara bara det att det var så mycket folk, så otroligt mycket folk och Roland blev ju nervös – att planet skulle tömmas. Och vi fick inte gå ut innan planet hade tömts och sen så ja, rullades mattan ut i princip och det var ju ett mottagande som jag kan föreställa mig att Beatles har haft.
Jag har aldrig sett så mycket pressfolk i hela mitt liv och så mycket TV-kameror över huvud taget.
Det var ju ett jättemottagning och det var liksom på en enda gåing. Man hade ju liksom aldrig varit med om sån enorm grej som detta svar i Japan.
Sen var det ju det var ju VIP för hela slanten… svarta limosiner, hotell, pressmottagning. Hela turnén var fantastisk.

GÖSTA:
Något minnen från någon konsert?

BOB:
Varje konsert var ju fantastisk.
Jag vet ju att en sån titel som vi hade spelat i många år som Johnny Guitar.
Det kan man ju som musikant en låt så många gånger kan det hamna i en viss slentrian i detta.
Men när man står på scen och spelar den låten 2000:ende gången eller vad den nu kan ha varit och ser japaner börja gråta till denna låten ja då blir den som ny, den låten Johnny Guitar.
Ja det var helt enormt.

Bob berättar om en teater när de sänktes ner hängande i fallskärmslinor men det återges inte i anteckningarna.

INTERVJU MED BJÖRN THELIN OCH BOB LANDER

Postat 2023/07/12 av Sören Alverfeldt2023/07/12

/Be Bop A Lula spelas/

BJÖRN:
Det här är ju faktiskt The Rebels – det är jag och Bob alltså, som spelar. Jag spelar kompgitarr eller sologitarr och kontrabas och du (Bob) spelar på en stol och vispar och kompar.

BOB:
Ja, så sjunger du och sjunger jag andrastämman och så men du plockar även på sologitarr i bakgrunden.

BJÖRN:
Ja ja, om man nu kan kalla det sologitarr.

BOB:
Avancerat…

BJÖRN:
Det här är ju gjort i Erdmans ljudstudio, i en affär som låg här i Göteborg och jag vill säga det att… om man nu drar upp det här så tycker jag att det var väldigt intressant att göra det här alltså.
Och jag tycker att… jag vill gärna poängtera det att Erdman betydde väldigt mycket just för mig och Bobban alltså rent moraliskt och ekonomiskt. Ja, inte så att han gav oss pengar men vi behövde aldrig betala för studiotid till exempel och det var ju mycket pengar.
Och jag tror ju att hade Erdmans legat i Stockholm intill ett grammofonbolag så tror jag faktiskt det hade blivit en skiva av det här och då tror jag aldrig att Spotnicks hade blivit till, alltså.
Det tror jag inte. Eller vad säger du?

BOB:
Näej, det hade varit precis som du sa men det fanns ju inga bolag i Göteborg.

GÖSTA:
Okej, då tar vi det här när ni var i Mexico och följde klättringen av Karelia på hitlistorna i Japan.

BJÖRN:
Jag kommer ihåg en sak som var ganska rolig och jag tyckte de var en intressant grej. När vi såg att låten klättrade uppåt i Japan på hotellet och när vi satt i cafeterian i lobbyn på hotellet så säjer Winberg så här: att om vi säljer så att vi får en guldskiva i Japan så skall var och en få en splitter ny Folkvagn.
Och det tackar jag speciellt för. (Skratt) Ja, retroaktivt alltså, jag kanske får den om… /mummel/

Nu följer ett avsnitt om England, Stickan Andersson, Berlin m.m. men det återges inte detaljerat i anteckningarna, endast som en kort sammanfattning:

GÖSTA:
Englandsminnen?

BOB:
Utschasade, trötta, Bosse mådde inte bra, ringde Bruce Baxter, repa på pub. Artister som Bobby Rydell, Helena Shapiro, Brian Poole & Tremeloes. Paketshow, basisten som frös ihjäl…

BOB & BJÖRN:
M1… Beatles…

GÖSTA:
Första Managern?

BJÖRN:
Stickan… (ett längre utlägg)

GÖSTA:
Berlin?

BOB & BJÖRN:
Tufft jobb otroligt lärorikt, twistkomp, Ove trött i armen, innegrej för musiker… (båda pratar i munnen på varandra)

1962-05-08 — 07-08, CASA LEON, BERLIN

Postat 2023/07/06 av Sören Alverfeldt2023/07/30

Det var på våren, sannolikt i april 1962, som en twistgala i Eriksdalshallen var tänkt att bli The Spotnicks sista spelning. Den var den enda Stikkan Andersson, som då var deras manager (senare manager för ABBA), hade lyckats ordna.
I lokalen befann sig dock Roland Ferneborg som gillade det han hörde och från denna stund blev han The Spotnicks nya manager med allt vad det innebar för deras karriär under många framgångsrika kommande år.
På hans sommarställe ”Dunderbo” (Thundernest) fick medlemmarna träna på sitt uppträdande och efter en tid ordnar Roland ett långtidsengagemang på nattklubben Casa Leon i Berlin där man i stort sett spelade nonstop i flera timmar, sex dagar i veckan i maj – juli 1962.
Här visas en kopia av originalet med uppgörelsen mellan The Spotnicks och nattklubben samt dels en avskrift på tyska, dels en översatt text till svenska.

It was in the spring, probably in April 1962, that a twistgala in Eriksdalshallen in Stockholm was supposed to be The Spotnick’s last gig. It was the only one Stikkan Andersson, who was then their manager at the time (later manager of ABBA), had managed to arrange.
In the room, however, was Roland Ferneborg who liked what he heard and from that moment he became The Spotnick’s new manager with all that meant for their career for many successful years to come.
At his summer place ”Dunderbo” (Thundernest) the members got to practice their performance and after some time Roland arranges a long-term engagement at the nightclub Casa Leon in Berlin where they basically played nonstop for several hours, six days a week in May – July 1962. This is where they laid the foundation for being so tight musically.
Below is a copy of the original of the settlement between The Spotnicks and the nightclub, as well as a transcript in German and a translated text into Swedish.

1-9	A	B	C	D
E	F	G	H	I
J	K	L	M	N
O	P	Q	R	S
T	U	V	W	Y

1-9	A	B	C	D
E	F	G	H	I
J	K	L	M	N
O	P	Q	R	S
T	U	V	W	Y

1-9	A	B	C	D
E	F	G	H	I
J	K	L	M	N
O	P	Q	R	S
T	U	V	W	Y

1-9	A	B	C	D
E	F	G	H	I
J	K	L	M	N
O	P	Q	R	S
T	U	V	W	Y

INSPELNINGAR MED THE REBELS

1959-60

INSPELNINGAR MED THE FRAZERS

1960

INSPELNINGAR MED THE SPOTNICKS

1961

1962

1962-63

1964-66

1967-68

1969-75

1977-85

The Spotnicks:

Skivbolag — Record labels:

Diskografi — Discographie:

Radio:

Streaming:

Video:

Uppslagsverk — Encyclopedias:

Magasin — Magazine:

Några andra hemsidor – Some other homepages:

The Spotnicks Legacy spelar på Hotell Hulingen i Hultsfred den 26 april 2025.

Svenskt Rockarkiv anordnar en utställning av insamlade Spotnicksobjekt våren 2025. Utställningen kommer att ha sin premiär i samband med konserten.

Läs mer om evenemanget och platsbokning här!

The Spotnicks – ’The Final Tour’ on November 2 at ’Vara Konserthus’

The Spotnicks – ’The Final Tour’ on March 28 at ’Sagabiografen’ Borås

The Spotnicks

THE SWEDISH ROCK ARCHIVE

Här är länkar till några olika förteckningar:

FÖRTECKNING, SORTERAD PÅ LÄNDER

FÖRTECKNING, SORTERAD PÅ SKIVBOLAG

LAND FÖR LAND (Country by country)

Bilder och andra detaljer (Pictures and other details):

Here are links to some different lists:

LIST, SORTED BY COUNTRY

LIST, SORTED BY RECORD COMPANY

LAND FÖR LAND (Country by country)

Bilder och andra detaljer (Pictures and other details):

Tom ”Tomson” Lindquist: Den här hösten blev genast mycket bättre. För några dagar sedan kunde vi läsa i Dansbandsnytt att The Spotnicks återuppstår från de döda. Bokstavligt talat.

RELEASED SONGS (a fictitious box)

SONG LIST

ALTERNATE SONG TITLES

SONGS per RECORDING LOCATION

JAPANESE SONG TITLES

DETAILS:

1-9

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

V

W

Y

1-9

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Svenskt Rockarkiv anordnar en utställning av insamlade Spotnicksobjekt våren 2025.
Utställningen kommer att ha sin premiär i samband med konserten.

The Spotnicks – ’The Final Tour’
on November 2 at ’Vara Konserthus’

The Spotnicks – ’The Final Tour’
on March 28 at ’Sagabiografen’ Borås