Read in English
Här sammanfattar jag det som jag har fått reda på de senaste dagarna om Jimmie Nicol och boken ”The Beatle who Vanished” (Beatlen som försvann):
Detta är mina fria översättningar från engelska och spanska:
Julián Martínez skrev den 5 juni i min gästbok här på hemsidan:
Jag är 25 och jag älskar Spotnicks låtar och jag lyssnar på dem just nu.
Jimmie Nicol spelade trummor med dem också.
Förresten, han är lever fortfarande. levande. Han är 80 år och bor någonstans i Mexico City eller Cuernavaca Morelos (en annan stat i Mexiko).
Det är vad jag har hört.
Hälsningar från Monterrey, Mexiko
Jag skickade den här informationen vidare till Jim Berkenstadt som är författaren till boken ”The Beatle who Vanished” och han svarade såhär:
Hello Sören:
Ja, jag kommer ihåg dig. Trevligt att höra ifrån dig.
Den här unga mannen (Julián) kontaktade mig för en vecka sedan. Han ville ha Jimmies autograf.
Jimmies kusin tror att Jimmie flyttade från London tillbaka till Mexiko 2009 och att han då också gifte sig med en mexikanska (han var gift med en mexikanska redan 1967 men det äktenskapet varade bara 1 år – se nedan).
När Jimmie flyttade bröt han kontakten med sin kusin.
De hade då haft nära kontakt med varandra från barndomen fram till att Jimmie flyttade.
Jag försökte hitta Jimmie förra året och anlitade till och med en privatdetektiv men hade ingen tur i sökandet.
Arbetet med filmen som baseras på min bok pågår i England och man skriver manus.
Jag tror förhoppningsvis att man kommer att filma under nästa år bara virusproblemen försvinner och då kanske det kan bli premiär runt om i världen under 2022 (?)
Jag hoppas att de inkluderar Spotnicks-delen i filmen eftersom jag tycker att det var en mycket viktig del av historien.
Vänliga hälsningar,
Jim
Julián Martínez återkom efter någon dag med lite ny information och han skrev såhär:
För några dagar sedan läste jag om Jimmie Nicol och fick idén att leta efter honom och be om en autograf men jag visste ju inte var han var.
Jag läste bland annat att han spelade med The Spotnicks i Mexico 1967 och att han stannade här och grundade ett knappföretag.
Jag ska försöka att ta reda på vilket företag det var.
På den tiden bodde Jimmie i Mexiko i spanska Colonia Nativitas i Mexico City.
1975 flyttade han tillbaka till England och arbetade som byggnadsarbetare enligt vad som går att läsa på Internet.
Medan jag letade hittade jag en bok som heter ”The Beatle who Vanished” skriven av Jim Berkenstadt som handlar om Jimmie Nicol.
Jag bestämde mig för att kontakta författaren (det var för två dagar sedan) och fråga honom om han vet något om Jimmie.
Han berättade för mig att Jimmie flyttade tillbaka till Mexiko 2009.
Jim hade till och med anlitat en privatdetektiv för att leta efter honom men det gick inte.
En man som heter Federico Rubli Kaiser har på en spanskspråkig webbsida berättat att även han kontaktade Jim Berkenstadt (läs mer om detta i artikeln nedan).
Federico Rubli Kaiser har skivit följande berättelse i augusti 2013 på Internet:
I juni 1964 var The Beatles på väg att göra sin första internationella turné med konserter i Holland, Danmark, Hong Kong och Australien.
En dag innan avresan fick Ringo läggas in på sjukhus för att operera halsmandlarna och man var tvungen att få fram en ersättare inom 24 timmar.
Jimmie Nicol, en trummis med viss berömmelse, blev den perfekta inhopparen.
Han låstes in i en studio och utan sömn repeterade han gruppens låtar.
Den 4 juni gick han ombord på flygplanet som den ”femte Beatlen.”
Hans ögonblick av berömmelse sträckte sig över 13 dagar tills Ringo, som då redan hade återhämtat sig, återförenades med gruppen i Melbourne.
Nicol återvände till London och från och med då och de kommande nästan 50 åren blev hans liv en gåta, med uppenbarelser och försvinnanden, en förmodad död, en total avskildhet som eremit och med rykten om en psykisk ohälsa.
Samtidigt lämnade han bevis på sin musikaliska kreativitet efter sina 13 dagar av berömmelse.
Av alla de återstående ”femte Beatles” (Pete Best, Stuart Sutcliffe och Chas Newby) var Jimmie den ende som spelade med John, Paul och George efter att de hade blivit berömda.
2008 kontaktade en man vid namn Jim Berkenstadt mig och skrev att han forskade om Jimmie Nicols gåtfulla liv och planerade att skriva en bok om honom.
Han berättade att han hade fått fram att, efter tiden med The Beatles, var Jimmie med i flera grupper i London för att så småningom (hösten 1965) komma med i den svenska gruppen The Spotnicks
I början av år 1967, när The Spotnicks uppträdde i Mexico City, hoppade Jimmie av och bosatte sig sedan i Mexiko till 1971.
1967 gifte han sig med en mexikansk dansare och sångerska; Julia Villaseñor. Äktenskapet varade dock bara i ett år.
Jim ställde frågan om jag kände Julia men jag svarade att jag inte ens visste att Nicol hade bott i Mexiko och att jag heller inte visste vem Julia var.
Kontakten med Jim gjorde mig ändå fascinerad.
Jag ringde min vän Ramón Rodríguez, en framstående rockare på den tiden, och ställde frågan till honom.
Jag trodde att han skulle tycka att det var galet att försöka spåra upp en person efter alla dessa år men jag blev enormt överraskad när Ramon svarade:
”Mmh, ja, Julia, naturligtvis, det är Richards partner, vill du ha hennes telefonnummer?”
Så, fem minuter efter att jag läst Jims brev, pratade jag med Julia i telefon.
Jag var noga med att förklara situationen för henne.
Hon sa att hon inte visste nåt om Jimmie de senaste 40 åren men jag frågade om hon ville prata med Jim om deras relation.
Hon svarade:
”Wow, det var så länge sedan… Jag har några bilder… Jag har minnen… Kanske… Jo, det är jag”.
Det var så jag satte Jim i kontakt med Julia och han gjorde flera telefonintervjuer med henne.
Det har gått några år, och jag hörde inte av Jim och hans forskning på länge.
Det var tills för några månader sedan som jag fick ett mail från honom, berättade att hans bok om Jimmie Nicol var på väg att publiceras.
Strax efter skickade han mig boken ”The Beatle who Vanished”.
Jag plöjde igenom boken.
Jim var verkligen besatt av att hitta Jimmie. Han gjorde en mycket noggrann utredning under nästan fem år.
Han spårade fram Jimmies liv från hans barndom och ungdom i detalj, han reste till London och Australien och han dokumenterade diskografin.
Han kunde påvisa att ryktet om Jimmies död 1988 var falskt.
Han försökte med telefonnummer och olika adresser att få kontakt med Jimmie utan framgång.
Jim fick fran tre fotografier av honom tagna 2005 och samlade in vittnesmål om vem som hade sett honom under 2009 och 2011.
Men 2012, efter intensiva ansträngningar för att hitta Nicol förstod Jim att ödet måste respekteras; Att Jimmie ville inte att bli hittad.
Julias berättelser är intressanta:
Jimmie uppträdde med The Spotnicks på hotel Alamedas bar och efter att han bestämt sig för att stanna i Mexiko var han mycket produktiv.
Han spelade sporadiskt med gruppen Los Checkmates.
Han gjorde inspelningar med musikern Eddie Quinn och deras LP fick titeln Los Nicolquinn.
Han bildade sedan The Jimmie Nicol Show med vilka det finns en inspelning med deras version av ”Jumpin’ Jack Flash”.
Slutligen, innan han lämnade Mexiko 1971, bildade han gruppen Blue Rain men de gjorde inga inspelningar.
Nicol komponerade också musiken till två mexikanska filmer 1967 respektive 1969: El mes más cruel (The Cruellest Month) och Anticlímax.
Julia berättar om flera skeden av sitt liv med Jimmie vilket ger en bild av hans gåtfulla personlighet.
Julia säger:
”Erfarenhetern med The Beatles blev känslomässigt svåra och skadade faktiskt Jimmie ekonomiskt.
Han var en stor trummis, bättre än Ringo.”
Och fyller sedan i med:
”Vi var mycket förälskade tills förhållandet blev fyllt av missförstånd och konflikter.
De kulturella skillnaderna blev uppenbara och Jimmie kunde ibland bli aggressiv.”
Slutligen en speciell händels för Julia:
2009 skulle hon träffa en läkare som hade mottagning i Cuernavaca.
När hon kom dit sa en kontorist ivrigt till henne:
”Julia, din ex-make från Beatles har just varit här.”
Hon blev chockad och kunde inte tro det.
Han hade kommit från London den morgonen.
Julia visste nu åtminstone att Jimmie levde men antog också att han kanske var sjuk.
Hon nämner för Jim:
”Houdini” dök upp i Mexiko och försvann snabbt igen.”
Boken är mycket underhållande läsning.
Jimmie Nicols berömmelse som medlem av Beatles är bara förevändning för en fördjupning i hans musikaliskt produktiva men plågade liv och omständigheterna med hans eget ointresse för sina dagar i The Beatles som ledde till frustration och paranoia.
Vi är skyldiga Berkenstadt ett erkännande för hans undersökande uthållighet.
Julia sammanfattar med rätta att:
”Om Jimmie visste att den här boken handlade om hans liv och karriär, tror jag att han skulle ha acceptera och uppskatta den.”
Min egen slutkommentar blir denna:
Det här är den information som har nått mig från tre olika källor.
Tyvärr är det väl ingen av dem som bevisar (än) att Jimmie fortfarande är i livet och bor i Mexico vid 80-års ålder så tillsvidare får man betrakta det som ett rykte, ett av all i mängden som gäller Jimmie Nicol…
Men en intressant berättelse är det i alla fall.
Här är länken till mer information om boken
Sören Alverfeldt den 7 juni 2020
(inringad på bilden, stående bakom Bo Winberg, beskådande Jimmie Nicols trumsolo i Husky vid The Spotnicks spelning i Karlsborg 1966)
Here I summarize what I have learned in recent days about Jimmie Nicol and the book ”The Beatle who Vanished”:
These are my free translations:
Julián Martínez wrote on June 5 in my guestbook here on the website:
I’m 25 and I love Spotnick’s songs and I’m listening to them right now.
Jimmie Nicol played drums with them too.
By the way, he’s still alive. live. He is 80 years old and lives somewhere in Mexico City or Cuernavaca Morelos (another state in Mexico).
That’s what I’ve heard.
Greetings from Monterrey, Mexico
I passed this information on to Jim Berkenstadt who is the author of the book ”The Beatle who Vanished” and he replied like this:
Hello Sören:
Yes, I remember you. Nice to hear from you.
This young man (Julián) contacted me a week ago. He wanted Jimmie’s autograph.
Jimmie’s cousin believes that Jimmie moved from London back to Mexico in 2009 and that he then also married a Mexican (he was married to a Mexican already in 1967 but that marriage lasted only 1 year – see below).
When Jimmie moved, he broke off contact with his cousin.
They had been in close contact with each other from childhood until Jimmie moved.
I tried to find Jimmie last year and even hired a private detective but had no luck in the search.
Work on the film based on my book is in progress in England and the script is being written.
I hope that it will be filmed next year as long as the virus problems disappear and then maybe it can be premiered around the world in 2022 (?)
I hope they include the Spotnicks part of the film because I think it was a very important part of the story.
Sincerely,
Jim
Julián Martínez returned after a few days with some new information and he wrote like this:
A few days ago I read about Jimmie Nicol and got the idea to look for him and ask for an autograph but I did not know where he was.
I read, among other things, that he played with The Spotnicks in Mexico in 1967 and that he stayed here and founded a button company.
I’ll try to find out which company it was.
At the time, Jimmie lived in Mexico in Spanish Colonia Nativitas in Mexico City.
In 1975, he moved back to England and worked as a construction worker according to what can be read on the Internet.
While searching, I came across a book called ”The Beatle who Vanished” written by Jim Berkenstadt about Jimmie Nicol.
I decided to contact the author (it was two days ago) and ask him if he knows anything about Jimmie.
He told me that Jimmie moved back to Mexico in 2009.
Jim had even hired a private detective to look for him but could not.
A man named Federico Rubli Kaiser has told a Spanish-language website that he also contacted Jim Berkenstadt (read more about this in the article below).
Federico Rubli Kaiser posted the following story in August 2013 on the Internet:
In June 1964, The Beatles were about to make their first international tour with concerts in Holland, Denmark, Hong Kong and Australia.
One day before departure, Ringo had to be hospitalized to operate on the tonsils and a replacement had to be found within 24 hours.
Jimmie Nicol, a drummer with some fame, became the perfect jumper.
He was locked in a studio and without sleep he rehearsed the group’s songs.
On June 4, he boarded the plane as the ”fifth Beatle.”
His moment of fame stretched over 13 days until Ringo, who by then had already recovered, was reunited with the group in Melbourne.
Nicol returned to London and from then on and for the next almost 50 years his life became a mystery, with revelations and disappearances, a presumed death, a total seclusion as a hermit and with rumors of a mental illness.
At the same time, he provided evidence of his musical creativity after his 13 days of fame.
Of all the remaining ”fifth Beatles” (Pete Best, Stuart Sutcliffe and Chas Newby), Jimmie was the only one to play with John, Paul and George after they became famous.
In 2008, a man named Jim Berkenstadt contacted me and wrote that he was researching Jimmie Nicol’s enigmatic life and was planning to write a book about him.
He said that he had found out that, after his time with The Beatles, Jimmie was in several groups in London to eventually (in the autumn of 1965) join the Swedish group The Spotnicks
In early 1967, when The Spotnicks performed in Mexico City, Jimmie dropped out and then settled in Mexico until 1971.
In 1967 he married a Mexican dancer and singer; Julia Villaseñor. However, the marriage lasted only one year.
Jim asked if I knew Julia but I replied that I did not even know that Nicol had lived in Mexico and that I did not know who Julia was.
The contact with Jim still fascinated me.
I called my friend Ramón Rodríguez, a prominent rocker at the time, and asked him the question.
I thought he would think it was crazy to try to track down a person after all these years but I was hugely surprised when Ramon replied:
”Mmh, yes, Julia, of course, it’s Richard’s partner, do you want her phone number?”
So, five minutes after reading Jim’s letter, I talked to Julia on the phone.
I was careful to explain the situation to her.
She said she did not know anything about Jimmie for the past 40 years but I asked if she wanted to talk to Jim about their relationship.
She answered:
”Wow, that was so long ago … I have some pictures … I have memories … Maybe … Well, it’s me”.
That’s how I put Jim in touch with Julia and he did several phone interviews with her.
It’s been a few years, and I did not hear from Jim and his research for a long time.
It was not until a few months ago that I received an email from him telling me that his book about Jimmie Nicol was about to be published.
Shortly after, he sent me the book ”The Beatle who Vanished”.
I plowed through the book.
Jim was really obsessed with finding Jimmie. He did a very thorough investigation for almost five years.
He traced Jimmie’s life from his childhood and youth in detail, he traveled to London and Australia and he documented the discography.
He could prove that the rumor about Jimmie’s death in 1988 was false.
He tried with telephone numbers and various addresses to contact Jimmie without success.
Jim got three photographs of him taken in 2005 and collected testimonies about who had seen him in 2009 and 2011.
But in 2012, after intense efforts to find Nicol, Jim realized that fate must be respected; That Jimmie did not want to be found.
Julia’s stories are interesting:
Jimmie performed with The Spotnicks at the hotel Alameda’s bar and after deciding to stay in Mexico he was very productive.
He played sporadically with the group Los Checkmates.
He made recordings with musician Eddie Quinn and their LP was titled Los Nicolquinn.
He then formed The Jimmie Nicol Show with which there is a recording with their version of ”Jumpin ’Jack Flash”.
Finally, before leaving Mexico in 1971, he formed the group Blue Rain but they made no recordings.
Nicol also composed the music for two Mexican films in 1967 and 1969, respectively: El mes más cruel (The Cruellest Month) and Anticlímax.
Julia tells about several stages of her life with Jimmie, which gives a picture of his enigmatic personality.
Julia says:
”The experience with The Beatles became emotionally difficult and actually hurt Jimmie financially.
He was a great drummer, better than Ringo. ”
And then fill in with:
”We were very much in love until the relationship was filled with misunderstandings and conflicts.
The cultural differences became apparent and Jimmie could sometimes become aggressive.”
Finally, a special event for Julia:
In 2009, she was to see a doctor who had a clinic in Cuernavaca.
When she got there, a clerk eagerly said to her:
”Julia, your Beatles ex-husband has just been here.”
She was shocked and could not believe it.
He had arrived from London that morning.
Julia now at least knew that Jimmie was alive but also assumed that he might be ill.
She mentions to Jim:
”Houdini” appeared in Mexico and quickly disappeared again.”
The book is very entertaining reading.
Jimmie Nicol’s fame as a member of the Beatles is only a pretext for an immersion in his musically productive but tormented life and the circumstances with his own disinterest in his days in The Beatles that led to frustration and paranoia.
We owe Berkenstadt a recognition for his investigative perseverance.
Julia rightly concludes that:
”If Jimmie knew this book was about his life and career, I think he would have accepted and appreciated it.”
My own final comment will be this:
This is the information that has reached me from three different sources.
Unfortunately, none of them prove (yet) that Jimmie is still alive and living in Mexico at the age of 80, so for now you have to consider it a rumor, one of all in the crowd that applies to Jimmie Nicol …
But it is an interesting story in any case.
Here’s the link to more information about the book
Sören Alverfeldt on June 7, 2020
(circled in the picture, standing behind Bo Winberg, watching Jimmie Nicol’s drum solo in Husky at The Spotnicks gig in Karlsborg 1966)
