{"id":7809,"date":"2013-10-04T15:35:18","date_gmt":"2013-10-04T14:35:18","guid":{"rendered":"http:\/\/spotnicks.net\/?p=7809"},"modified":"2014-02-19T14:30:57","modified_gmt":"2014-02-19T13:30:57","slug":"2010-08-27-live-in-sweden-stockholm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/2013\/10\/2010-08-27-live-in-sweden-stockholm\/","title":{"rendered":"2010-08-27 ’Syster O Bror’, Stockholm"},"content":{"rendered":"

… en otroligt makal\u00f6s upplevelse av The Spotnicks<\/strong><\/p>\n

Nu stod dom h\u00e4r igen framf\u00f6r mig. Bosse tittade \u00e5t h\u00f6ger f\u00f6r att se om dom var med, de \u00f6vriga i bandet… d.v.s. Bobban Lander, Kent Br\u00e4nnlund, G\u00f6ran Sanfridsson och Stephan M\u00f6ller, d\u00e4r Bosse b\u00f6rjade p\u00e5 en kortversion av Peter Gunn Theme, innan man startade upp, Papa oh mow mow. Gunde Svan skulle s\u00e4kert f\u00e5tt 17 st\u00e5p\u00e4lsar!<\/p>\n

K\u00f6n ringlade l\u00e5ng utefter Sankt G\u00f6ransgatan och v\u00e5rt stamlokus p\u00e5 l\u00f6rdagarna, Kingside, p\u00e5 den tiden n\u00e4r vi inte spelade sj\u00e4lva. Etablissemanget var en ungdomsg\u00e5rd inne p\u00e5 Kungsholmen i Stockholm och det fanns en gratisbuss som fraktade oss fr\u00e5n mera central plats, Fridhemsplan, till denna utkant av innerstaden.<\/p>\n

Den h\u00e4r kv\u00e4llen firades 5-\u00e5rs-jubileum p\u00e5 Kingside och p\u00e5 menyn stod bland annat The Spotnicks. \u00c5ret var, 1963 och man skulle nu f\u00e5 se sina idoler live. Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen… och allts\u00e5 50 \u00e5r sedan. \u00c5ret efter, 1964, s\u00e5g jag dem b\u00e5de p\u00e5 Gr\u00f6na Lund och Konserthuset d\u00e4r \u00e4ven Swinging Blue Jeans konserterade. Den omedelbara kontakten var dock p\u00e5 Gr\u00f6nan d\u00e4r vi stod i studiesyfte och v\u00e4ntade p\u00e5 att f\u00e5 se v\u00e5ra ledstj\u00e4rnor p\u00e5 stora scenen.<\/p>\n

Fem minuter innan en av livets h\u00f6jdpunkter, s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt, skulle g\u00e5 av stapeln, kom Bosse Winberg ut p\u00e5 scenen och startade upp f\u00f6rst\u00e4rkarna, testade st\u00e4mningen av Thelins bas och vandrade \u00e5ter mot logerna bakom scenen. S\u00e5 klev d\u00e5 \u00e4ntligen Ove Hahn fram f\u00f6r att presentera… The Spotnicks… grabbarna traskade fram \u00f6ver tiljorna till sina instrument. Inte en ton h\u00f6rdes, inte n\u00e5got duttande f\u00f6r att kolla, ingenting utom ett svagt brummande fr\u00e5n f\u00f6rst\u00e4rkarna. Sedan brakade helvetet loss, som jag f\u00f6rst trodde, men det var, Hey Good Looking!<\/p>\n

Tryckv\u00e5gen var enorm och det tog ett tag innan man f\u00f6rstod att man fortfarande existerade p\u00e5 samma planet och inte for iv\u00e4g i n\u00e5gon sputnick… Hur f\u00f6nsterrutor och annat l\u00f6st uppe vid F\u00e5f\u00e4ngan p\u00e5 S\u00f6der klarade denna tryckv\u00e5g, vet jag verkligen inte.<\/p>\n

Detta var ett \u00f6gonblick jag aldrig kommer att gl\u00f6mma, det var helt fantastiskt. Egentligen \u00e4r ordet \u201dfantastiskt\u201d v\u00e4ldigt klent, f\u00f6r vad jag k\u00e4nde. Det var allts\u00e5 inte sv\u00e5rt att knyta The Spotnicks till sitt innersta, inte sv\u00e5rt att gilla deras musicerande. Soundet och l\u00e5tarna hade man ju h\u00f6rt p\u00e5 platta l\u00e5ngt tidigare, men att uppleva dem p\u00e5 detta vis live, var obeskrivbart helt galet bra.<\/p>\n

Nu stod dom h\u00e4r igen framf\u00f6r mig. Bosse tittade \u00e5t h\u00f6ger f\u00f6r att se om dom var med, de \u00f6vriga i bandet… dvs. Bobban Starander, Kent Br\u00e4nnlund, G\u00f6ran Sanfridsson och Stephan M\u00f6ller, d\u00e4r Bosse b\u00f6rjade p\u00e5 en kortversion av Peter Gunn Theme innan man startade upp, Papa Oh Mow Mow. Gunde Svan skulle s\u00e4kert f\u00e5tt 17 st\u00e5p\u00e4lsar!<\/p>\n

Allts\u00e5, det var sansl\u00f6st helt enkelt. Vilket tryck, vilken perfekt tajming… vad oerh\u00f6rt tajt dom spelade. Jag har inte sett maken, helt makal\u00f6st… jag finner inte ord! Jag trodde det skulle bli l\u00e4tt att skriva om dessa grabbar, men det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r att g\u00f6ra dem r\u00e4ttvisa. Visst, Spotnicks l\u00e5ter inte l\u00e4ngre som de gjorde d\u00e5, men dom bygger upp n\u00e5got njutbart fantastiskt genom sin spelskicklighet d\u00e4r varje position i bandet har sin precisa plats. Winberg \u00f6vervakar allt fr\u00e5n sin h\u00f6gerkant p\u00e5 scenen, han beh\u00f6ver bara titta p\u00e5 Kent Br\u00e4nnlund f\u00f6r att denne ska blomma ut i egna slingor av oefterh\u00e4rmligt slag. Han broderade ett slag n\u00e5got helt fantastiskt och tog sedan mikrofonen och sa, \u201df\u00f6rl\u00e5t… men det var s\u00e5 roligt\u201d! Appl\u00e5derna ville inte ta slut s\u00e5 Bosse fick g\u00e5 in och s\u00e4ga, \u201dja ja, s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdigt va de la inte\u201d? Nya skratt och appl\u00e5der. Det var en publik som var med p\u00e5 noterna och varenda nyansering under kv\u00e4llen, varenda rolig replik fr\u00e5n bandet, som bj\u00f6d p\u00e5 en varm spelgl\u00e4dje och som gick utanp\u00e5 det mesta. G\u00f6ran Sanfridsson stod och pumpade p\u00e5 sin bas och s\u00e5g ut som solen i Katrineholm eller Karlstad. Han ber\u00e4ttade senare f\u00f6r mig att med en s\u00e5dan publik, \u00e4r det roligt att spela, det ena ger det andra. Vi kommer g\u00e4rna tillbaka!<\/p>\n

Inledningen var s\u00e5 bra s\u00e5 det fanns inga gr\u00e4nser och det skulle inte bli s\u00e4mre, gott folk, nej \u00e5 nej. Man hade ju en trummis som var det absolut b\u00e4sta jag n\u00e5gonsin h\u00f6rt, kolla in den kisen. Nu drog han ig\u00e5ng n\u00e4sta l\u00e5t som var Jessica… Br\u00e4nnlund skulle kunna lira den l\u00e5ten p\u00e5 enklare s\u00e4tt, men gjord stort artisteri av varenda l\u00e5t hela kv\u00e4llen. Hur han h\u00f6ll reda p\u00e5 alla sina pedaler p\u00e5 golvet, \u00e4r v\u00e4l kanske ett kapitel f\u00f6r sig.<\/p>\n

Den ena p\u00e4rlan efter den andra radade man upp och \u00e4ven om Bosse kom av sig i en l\u00e5t, s\u00e5 gjorde man en \u00e4kta p\u00e4rla av fad\u00e4sen. Winberg ber\u00e4ttade d\u00e5 efter\u00e5t att en kille hade sagt: ”Varf\u00f6r skrev du Highway Boogie, n\u00e4r du inte kan lira den sj\u00e4lv?” Publiken stormtrivdes ikapp med Winberg, hela gruppen Spotnicks, stormtrivdes p\u00e5 restaurangen Syster o Bror, som ocks\u00e5 stortrivdes. En h\u00f6jdarkv\u00e4ll ni missade, ni som gick p\u00e5 museum eller m\u00e5lade garage.<\/p>\n

Det blev \u00e4ven Last Date… till Winbergs l\u00e5tsade f\u00f6rtrytelse. \u201dDen har vi la spelat redan” sa han till Bobban… N\u00e4e, sa Bobban, den st\u00e5r h\u00e4r nu! D\u00e5 har du la skrivit fel, replikerade Bosse… som sedan startade upp den h\u00e4rliga l\u00e5ten. Den satt som en sportm\u00f6ssa, beh\u00f6ver jag skriva det. Alla i publiken levde med i l\u00e5t efter l\u00e5t. Och under tiden Stephan M\u00f6ller hade en uppvisning i ett trummlande fint trumnummer, blixtrade digitalkamerorna \u00e5ter s\u00e5 man trodde det var norrsken inomhus. Lokalen var \u00f6verfull av digitalkameror. En busslast japaner, hade k\u00e4nt sig utanf\u00f6r.<\/p>\n

En of\u00f6rgl\u00f6mlig kv\u00e4ll b\u00f6rjade lida mot sitt slut d\u00e5 man b\u00f6rjade elda i pannorna f\u00f6r Orange Blossom Special. Jag har h\u00f6rt denna l\u00e5t n\u00e5gra g\u00e5nger, men aldrig med s\u00e5dan bravur som detta. Det var absolut det svettigaste jag sett, v\u00e4rldsklass av Kent Br\u00e4nnlund. Han ber\u00e4ttade att han var helt slut efter\u00e5t. Han spelar ganska skapligt, konstaterade Winberg. Men han kan bara spela fort, inte sakta… men det kan jag! Nya skrattsalvor under det att publiken fortfarande stod upp efter finalnumret i taktfasta appl\u00e5der som renderade i ett par extranummer. Detta kommer bli en afton man inte gl\u00f6mmer i f\u00f6rsta taget.<\/p>\n

Detta var ett Spotnickskt fyrverkeri p\u00e5 h\u00f6g h\u00f6jd fr\u00e5n fem ekvilibrister. Karl-Gustav \u201dSparre\u201d Welin, var mer \u00e4n n\u00f6jd och str\u00e5lade ikapp med fotoblixtarna denna afton. Det var m\u00e5nga f\u00f6rv\u00e4ntansfulla farbr\u00f6der i publiken. \u201dDet k\u00e4nns som man \u00e4r en skolpojke, det pirrar i hela kroppen\u201d var ett omd\u00f6me bland middagsborden innan grabbarna intog scenen. En annan sa, \u201djag s\u00e5g inte p\u00e5 ett bra tag f\u00f6r alla t\u00e5rar som fyllde \u00f6gonen, underbart! \u00c4nd\u00e5 har jag sett The Spotnicks \u00f6ver sjuttio g\u00e5nger”.<\/p>\n

Redan \u00e5r 1961 steg allts\u00e5 denna sputnik, jag nyss tagit del av, mot stj\u00e4rnorna med sitt rymdsound i raketfart och \u00e5r 2010 befinner sig The Spotnicks fortfarande i sin omloppsbana. Helt sansl\u00f6st galet och en oerh\u00f6rd bedrift som vad jag f\u00f6rst\u00e5r m\u00e5ste bygga p\u00e5 kvalitet och popularitet. N\u00e4sta \u00e5r, om sputniken \u00e4r kvar i rymden, mina ber\u00e4kningar st\u00e4mmer och NASA vill, s\u00e5 har den snurrat ett halvt decennium. R\u00f6ster har h\u00f6jts och man har ju funderat om det inte \u00e4r dags f\u00f6r The Spotnicks att f\u00e5 Polarpriset nu. En mycket tankv\u00e4rd tanke allts\u00e5, som jag st\u00e4ller mig bakom. En femtio\u00e5rig rymdvandring \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd sitt pris ur Carl XVI Gustavs hand…<\/p>\n

Tack Spotnicks f\u00f6r uppvisningen, underh\u00e5llningen och en mer \u00e4n v\u00e4l genomf\u00f6rd spelning p\u00e5 SysterOBror i Stockholm. Vi ser er g\u00e4rna \u00e5ter hos oss. Och tack ocks\u00e5 Torgny Palm som gjorde detta m\u00f6jligt att vi fick njuta av v\u00e5ra favoriter, ikoner och ledstj\u00e4rnor.<\/p>\n

P\u00e5 parketten fr\u00e5n \u201dTaggtr\u00e5den\u201d
\nLasse Twang
\nF\u00f6rfattare, kr\u00f6nik\u00f6r, k\u00e5s\u00f6r<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

… en otroligt makal\u00f6s upplevelse av The Spotnicks Nu stod dom h\u00e4r igen framf\u00f6r mig. Bosse tittade \u00e5t h\u00f6ger f\u00f6r att se om dom var med, de \u00f6vriga i bandet… d.v.s. Bobban Lander, Kent Br\u00e4nnlund, G\u00f6ran Sanfridsson och Stephan M\u00f6ller, d\u00e4r Bosse b\u00f6rjade p\u00e5 en kortversion av Peter Gunn Theme, innan man startade upp, Papa oh mow mow. Gunde Svan skulle s\u00e4kert f\u00e5tt 17 st\u00e5p\u00e4lsar! K\u00f6n ringlade l\u00e5ng utefter Sankt G\u00f6ransgatan och v\u00e5rt stamlokus p\u00e5 …<\/span> L\u00e4s mer – Continue reading<\/em><\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":7815,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[34,7],"tags":[],"class_list":["post-7809","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-articles","category-spotnicks"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7809","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7809"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7809\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/media\/7815"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7809"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7809"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/spotnicks.alverfeldt.se\/wp\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7809"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}